Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Eldrior för otröskad och tröskad säd
- Taflan 44. Sammanbyggd slagt-, brygg-, bak-, tvättstuga och kölna
- Detaljtaflan N:o 9
- IX. Fårhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningar liksom till bandlisterna behöfves blott en enda enkel
tegelrand i yttre kanten, ty sandkalken, väl beredd, uppbär
ensam fullkomligt mindre hvalfbågar. Äfven på taklisten
eller frisen reser man blott ett hvarf tegel, och
sammangjuter det med sandkalken om man vill hushålla.
Tegelåtgången vid uppförandet af ett sådant gjuthus är således
högst obetydlig. Sandkalken och teglet målas icke utan
framställes i sin naturliga färg.
*
Förstorade byggnadsdelar.
Beskrifning’ till detaljtaflan N:o 9.
Fig. 1, 2, 3 och 1 visa några utskärningar för
verand-stänsel eller s. k. balustrad af bräder. Vidstående
genomskärningar förtydliga huru bräderna upp- och nedtill fast
hållas.
A de föregående detaljtaflorna hafva de väsendtligaste
byggnadsdelar, såväl för trä- som stenhus, under vexlande
former blifvit nog talrikt och i nog tydlig skala framställda,
för att, inom de gränser af enkelhet och billighet vi sökt
utstaka för det hela, kunna på samma gång bilda ett litet
urval för olika anordningar och tjena till ledning vid
utförandet. I stället för att upptaga det återstående
begränsade utrymmet med en tillökning af denna samling, tro vi
oss bättre fylla behofvet genom att något vidröra en
visserligen jemförelsevis ringa, men dock ingalunda ovigtig
ut-grening af landtbyggnadskonsten. Vi mena härmed de
inhägnader, hvarmed landtmannen omsluter sitt hem. — Låt
byggnaderna vara smakfulla, trädgårdsanläggningarne
vårdade, så skall dock för den ankommande intrycket af allt
detta ganska betydligt nedstämmas vid åsynen af en smaklös
gårdsgrind, som ju är ett föremål, hvilket först och sist måste
tagas i närmare skärskådande, och dessutom ofta har ett
läge, som äfven inifrån de bästa rummen snart faller i ögat. —
Utrymmet å denna detaljtafia tillåter emellertid ej framställ-
ning af mer än några få figurer, hvilka dock torde gifva
någon ledning.
Fig. 5 framställer det enklaste slag af spjelstaketet
jemte stolpe, allt för ohyfladt virke.
Fig. G. En mera arbetad stolpe samt spjelor med
gradvis rikare utskärningar.
Fig. 7. En enkel- eller s. k. gånggrind, livartill
Fig. 8 visar planen, till hälften i genomskärning.
Fig. 9. En dubbelgrind med rikare behandling, afsedd
för en mera framstående plats. Staketet består af öfver
hvarandra stiftade klenare läkten, upptill omfattade och styrde
af en ledstång och nedtill af bräder. Detta slag af staketer,
som isynnerhet med mindre höjd tar sig särdeles nätt ut,
tillverkas vid våra snickerifabriker och är på många orter
kändt och användt såsom billigt och prydligt, om ock ej
bland de starkaste.
Fig. 10 är plan till ofvanstående grind, till hälften visad
i genomskärning.
Staketenas höjd, afståndet mellan stolparne etc. vexlar
naturligtvis efter ändamålet, tillgång på virke och dyl.
Likaledes är naturligt, att de här för staket och grindar med 4
fots höjd använda formerna lätt låta tillämpa sig på en större
eller mindre höjd.
IX. FÅR HUS.
Under det jordmån och deraf beroende växtlighet i
allmänhet bestämma landtgårdarnes olika brukningssätt och det
slag af kreatur, som hufvudsakligen bör födas, så att t. ex.
det gräsrika slättlandet företrädesvis egnar sig för
hornboskapen, och höglandet med sitt torftiga bete åt fårhjordarne;
så finnes dock mängen landtegendom, som innehar så
om-vexlande jordmån, att den lemnar valet af boskap och alster
temmeligen fritt. Under sådana förhållanden torde det med
få undantag vara klokast, att på samma gård odla och
uppföda växter och djur af flera olika slag, då man både
begagnar sig af hela omfånget af jordens alstringsförmäga och
till minsta grad äfven utsätter sig för missväxterna. Fåret
torde derför försvara sin plats på de flesta landtegendomar,
om också djurens antal måste så inskränkas, att de kunna
lefva af den klenare växtlighet, som de större djuren försmå.
En sådan uppfattning af saken har åtminstone bonden. Hans
flock af får är emellertid så obetydlig, att han kan inrymma
den uti en kette, antingen inom fähusets väggar, eller uti en
liten afdelning af häst-stallet, hvilket medför den minsta
kostnaden. Vill man deremot idka fårskötsel i stort och på det
mest fördelaktiga sätt, så måste man likväl uppföra fårhuset
likasom alla andra kreaturs-stallar för sig sjelft, och i
enlighet med de naturegenheter, som utmärka denna djurart
särskildt. Fåret skiljer sig i detta fall mycket ifrån de öfriga
djuren. En framstående egenskap är redan den för fåren så
utmärkande, så att säga, torrheten. Dessa djur äro nemligen
så ömtåliga för fukt, att det efter regniga år och sumpiga
beten ofta uppstår en stor dödlighet äfven inom de minst
ömtåliga fårsamhällen, och vi känna intet husdjur, hvilket
behöfver så litet vatten som detta. Sådant antyder också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0061.html