Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Byggnadsplats, trädplantering och utrymme - Stugan, dess rätta plats, plan och omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kirsbärsträd IG ä 18 fot och enstaka prydnadsträd med
lummiga kronor ända till 40 å 45 fot*).
Att anlägga och bygga trångt medför alltid högst svåra
olägenheter, och författaren kan gerna tillstå, att han uti intet fall
beredt sig så många ledsamheter, som då han låtit pruta med sig
om utrymmet, äfvenså att egarne sjelfva, huru mycket de än
vid anläggningstiden ifra för sammandragningar, äro de, som
på längden blifva de mest missnöjde. Isynnerhet är detta
fallet, då egendomen har tillgäng på odlingslägenheter eller
man har för afsigt att bringa upp den i hög kultur (häfd)
och detta afser väl alla? Har man ej tillfälle att genast bygga
i den storlek, som framtiden fordrar, så gör man åtminstone
klokt att ordna utrymmet och byggnaderna så, att
tillbyggnad blir möjlig, utan att man beliöfver skapa sig
vanprydande utvexter eller nödgas afvika en hårsmån ifrån en med
sammanhang beräknad plan. Utan planläggning ifrån början,
blir också tillbyggnaden både ändamålslös och dyr, och
liksom alla fel, hvilka uppkomma genom bristande beräkning,
medför äfven detta långvarigt missnöje, hvilket alltid blir
större i samma grad som man efteråt vanligen finner, huru
lätt det hade. varit att ifrån början använda mer eftertanke.
Slutligen få vi här, innan vi lemna denna vigtiga del af
vårt ämne, intaga några hithörande upplysningar, på begäran
meddelade af Olof Eneroth, rörande
Stugan, dess rätta plats, plan och omgifning.
1. Allmänna ordningsreglor.
Byggnadernas läge. Platsens indelning. ”Stil”.
1. Alla byggnader, af livad slag de vara må, böra läggas i räta
vinklar mot hvarandra eller i jemnlöpande parallela linier; intet på sned.
2. Ju färre hus desto bättre.
3. En del af platsen bestämmes för boningshuset med
gårdsplantering och trädgård, en annan del för loge, ladugård och andra
uthus. Allt, från det största till det minsta, bör uträknas så, att
plan och ordning röjer sig på hvarje punkt. Det nödvändiga och
nyttiga sättes i första rummet, men det snygga och prydliga får icke
försummas, — och allraminst det sunda.
4. I fråga om stil eller de linier man uppdrager för vägar och
stigar, skiljer man mellan rätlinig och båglinig stil. Der utrymmet
är mycket litet, och der det först och sist är fråga om yttersta
hushållning och sparsamhet, måste räta linier nästan öfverallt användas.
Gårdsplan, uppkörsväg samt plan (eller planer) för fruktträd och
blommor kunna dock på ’de flesta punkter gifvas ledigare linier.
2. Allmänna sundlietsreglor.
Val och beredning af bonings- och byggnadsplats.
5. Till bonings- och byggnadsplats väljes en något upphöjd,
torr plats, ej kala hällar, ej ofruktbara gruskullar, ej sank mark, utan
alltid en plats med fruktbar jordmån, der man kan plantera
hvar-somhelst med framgång.
Platsen bör helst hafva någon liten sluttning mot söder, sydost
eller sydvest och vara skyddad af skog eller höjd mot de öfriga
väderstrecken. Både för menniskor, djur och vexter betyder detta mer
än man hittills i allmänhet erkänt.
Pinnas äldre planterade träd på platsen, böra de med all möjlig
beräkning ocli omsorg bibehållas och bevaras.
Yid utseende och val’ af byggnadsplats bör derjemte
vattentillgång på ett eller annat sätt ingå i beräkningen.
6. Hela byggnadsplatsen med gård och trädgård jemte hela platsen
för ladugård och öfriga byggnader böra ovilkorligen täckdikas, så
framt den allraminsta anledning är att befara bottensyra.
7. För sundhetens, besparingens och prydlighetens skull böra
alla hägnader beredas af lefvaude vexter. Dessa skydda nemligen
äfven mot kalla vindar och häftiga stormar. Dertill väljes hagtorn
öfverallt, der sådan går till. (Man plantere treåriga plantor och
*) För att befordra trädplantering omkring stugorna gjorde hvarje
gods-egare väl, om lian skänkte sina torpare ett frukt- och ett
prydnadsträd ur sin trädskola för hvarje barn som föddes i stugan. Mödrarne
skulle då fästa sig vid träden och vårda dem till dess de kunde
öf-verlemna denna vård åt barnen. Det bästa “Sättet att införa en
allmännare håg både för fruktträds- och skogsodling är dock att vid
alla folkskolor bibringa barnen handgriplig undervisning i frösådd och
ympning, på det sätt, att hvarje barn fick uppdraga och förädla vissa
plantor och telningar, som kallades deras och vid afgången ifrån
skolan medtaga dem till sina hem. Äfven då skulle träden blifva
vårdade och, utom de helsosamma minnen de framkallade ifrån en
oskyldig barndomstid, skulle deras frukter och skugga räcka till med
någon liten fröjd äfven åt ålderdomens vanligen så glädjelösa lif.
skäre ned dessa till 5 ä 6 tums höjd efter ett år samt tukte häcken
sedermera år ifrån år, så att den allt nedifrån blifver tät oeh
ogenomtränglig. Om häckplantering se vidare Trädgårdsböckerna.)
8. Afträdet bör ovilkorligen inrättas så, att ingen stank sprides
och gödningsämnena tillvaratagas. Se derom ”Trädgårdsbok för
allmogen" 4:de upplagan.
3. Reglor för platsens jordberedning och anläggning.
Jordmån.
9. Der jordmånen i sig sjelf ej är tillräckligt god, förbättras
den efter råd och lägenhet så, att den blir lämplig för den högre
vextodling, som kring boningshuset alltid, om äfven i minsta möjliga
utsträckning, borde förekomma, både för gräs, blommor och fruktträd.
Gård och gångar.
10. Ju torrare och fastare gårdsplan och väg äro vid och
imel-lan husen, desto bättre. Man får rätta sig efter jordmån och
lägenhet. Bättre är dock, om man har råd att (om vintern) knacka sten
och (om våren straxt vid käl-lossningen) lägga sådan skarpkantig
större sten i botten och mindre ofvaupå och slutligen välta (allt dock
på täckdikad mark).
Gräsplan och blommor.
11. Gräsplanens yta bör endast obetydligt, en eller annan tum,
höja sig öfver gångarnes, så att ingen uppstående kant eller vall får
bildas. Sådant blir lätt trasigt, klumpigt och fult.
12. Gräsplan fordrar god och djup mylla, om gräset skall blifva
frodigt, saftgrönt och tätt.
Den bör besås med hårdvallsfrö, tre till fyra gånger så tjockt
som vid vanlig grässådd.
Man bör skära gräset så ofta det hunnit till 6 eller 8 tums
höjd, samt vattna, välta eller klappa gräsmattan så ofta som möjligt,
isynnerhet de första åren.
(En gräsplan är dyrare att anlägga än en blomsterlist. Men
den står sig vacker så mycket längre. Har den engång kommit rätt
i stånd, kan man beta får derpå.)
Köksträdgård.
13. För dennas läge (i väderstreck och plansluttning), indelning
och skötsel hänvisas till trädgårdsboken,
Såsom reglor gälla l:o) att matjorden bör vara minst en till en
och en half fot djup, om man skall kunna erhålla god skörd; — 2:o) att
man hellre bör hafva en liten, men väl beredd täppa än en större,
mager, illa hållen; — 3:o) att gångarne ej böra vara flera eller
bredare än nödigt är; — 4:o) att småträd (surkörsbärs- och
plommonträd) och buskar böra planteras för sig sjelfva på list, samt att störn
fruktträd (äple-, päron- och sötkörsbärsträd) icke få planteras i eller
vid trädgårdslanden, då dessa deraf skulle i en framtid öfverskuggas.
Dessa träd böra planteras på planer för sig, såsom teckning arne visa;
— 5:o) att gränslinierna mellan land och gångar böra betecknas med
en fin (i halftumsbred fåra sädd) rand af rödklöfver; — 6: o) att i
alla linier, vare sig i eller omkring landen, den yttersta noggrannhet
och räthet böra iakttagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
