- Project Runeberg -  Landtmannabyggnader : hufvudsakligen för mindre jordbruk /
7

(1868) [MARC] Author: Charles Emil Löfvenskiöld - Tema: Architecture and Construction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Stugan, dess rätta plats, plan och omgifning - Byggnadsform

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


4. Träd, buskar och plantering.

Fruktträd.

14. Såsom allmän regel för antalet träd som kunna planteras
gäller, att det är bättre hafva få träd med tillräckligt utrymme, än
flera sammanpackade. Ett fruktträd bör alltid gifvas så stort
utrymme, att det kvarken under sin tillvext ’ eller sedan det blifvit
fullvuxet behöfver trängas med andra. Eör äple-, päron- och
sötkörsbärsträd bör sålunda alltid vara ett afstand af minst 15 alnar åt alla
håll. — Surkörsbär och plommon kunna planteras på 8 alnars afstånd.

15. Yid val af fruktträdssorter iakttages följande:

I intet fall ger ett försummadt eller ett origtigt val af varieteter
anledning till större och årligen förnyade förluster, än i fråga om
trädfrukterna. Eättandet af misstag i detta fall erfordrar neinligen
flera års arbete och väntan. För att tjena med någon vägledning
härutinnan, anföra vi här en lista på de varieteter af fruktträdssorter,
hvilka brukare af mindre jordlotter borde företrädesvis odla, dervid
fästande förnämsta afseende vid de särskilda varieteternas bördighet,
härdighet och lämplighet för allmogens hushåll eller för afsättning.
Sommaräplen: Hvit Astrakan, Virginskt Rosenäple (= Hvitgylling) *),
Charlamowsky, Hampus, Kafvelåsäple (höst).

Höst- och vinteräplen: Vintergylling (Svensk Vinterpostof),
Alexander, Borgherreäple, Svensk Rosenhäger.

Vinteräplen: Åkerö äple, Gravtnsteinsäple, Spanskt ltenettäple (=
Kalmar glasäple), Meklenburgs (kant)äple, Melonäple, Guldrenett (=
Orleans-renett).

Sommarpäron: Larsmesspäron, Windsorpäron (= allmänna under olika
namn, ”Hängpäron” (Gotland), ”Svanhalsar” (Kalmar) o. s. v.),
Erkehertigspäron, Hofstapäron, Gråpäron, Fulleröpäron, Williams,
Små kanelpäroh (de allmänna).

Höstpäron: Grenna rödpäron, Allmänna Bonchretiens, Höst-bergamott,
Fikonpäron **), Napoleons päron **).

Vinterpäron: (Skånska) Pundpäron**).

Plommon: Hackmans plommon, Diamantplommon, Heine Claude,
Gulplommon (= allmänna små gula ”äggplommon”), Gul Mirabell,
Röda äggplommon, (Tidiga blå) Herreplommon, Sviskon (tidiga
engelska).

Körsbär: allmänna Klarbär, allmänna Brunkörsbär, Majkirsehen, Elton,
vanliga Bigarrå, Svarta spanska, Skuggmoreller, van der Natt.

För olika trakter mera egendomliga: Stenkyrkeäple **), Ölands
Kungs-äple **) (= Scarlach Parmän) m. fl., lrvilka icke heller böra saknas.

*) De med kursiv stil tryckta väljas först och främst, såsom de allra härdigaste,
bördigaste och nyttigaste.

’*) För södra Sverige.

16. För sättet att plantera hänvisas’till afhandlingen "om
Fruktträds plantering och vård”, 2:dra uppl.

17. Der utrymmet medgifver, böra plantferas dungar af
surkörsbärsträd, klarbärsträd och mirabellträd.

Dessas frukter äro en god, alltid afsättlig handelsvara.

Bärbuskar.

18. Den meft lönande odling af bärbuskar är den, som
bedrif-ves med afeeende på afsättning af bär till vinfabriker. Se
Trädgårdsbok för allmogen.

Löfträd. \

19. Der utrymmet medgifver, och isynnerhet kring den gård vi
tänka oss omgifva ladugårdsbyggnaden, planteras löfträd, ask, alm
eller lind der jordmånen är god, rönn eller o.vel der jordmånen är
torr och dålig, hvitpil der den är sank, o. s. v.

För sättet att plantera löfträd gälla i det hela taget samma
reglor som för fruktträdsplantering.

Hvarje (till prydnad och för sundheten bestämdt) löfträd bör
hafva minst 5 alnars stamliöjd, och, till förekommande af skafning
och sårnad, omgifvas med fyra starka, med tvärslåar förbundna
ståndare.

20. Träd, som aldrig böra komma i fråga till plantering, äro
balsampoppel och dess likar med undantag af den såkallade
Canada-poppeln. Dessa vexa visserligen fort och bli mycket stora, men de
blifva också snart fula och de utsuga jordytan samt fylla den med
rotskott.

Blom- och löfbuskar.

21. Bland blombuskar för glädjens och prydnadens skull böra
syrener först och främst väljas. De gå till öfvcrallt.

En fläderbuske bör alltid finnas, der utrymmet det medgifver.

Der utrymme och markens fuktighet medgifva, må man bereda
sig en plantering af bandpil och rödpil för att hafva tillgång till
qvistar för bindsel och korgflätning.

5. Underhåll ocli vård.

Såsom en allmän regel gäller, att man ej bör rusta till åt sig
mer än man har krafter att hålla väl. Det må kostas på i början
aldrig så mycket, så blir det dock föga eller ingen glädje af alltihop,
om icke den största ordning vid underhållet iakttages.

Det låter hårdt, men måste dock sägas ut, att den som icke
mäktar hålla sina grisar och höns inom särskilda inhägnader, den
kan aldrig hålla sig en snvgg gård eller trädgård. Man måste hafva
ett vaksamt öga på allt dagligen. Men för den det har, — för
honom eller henne skall boningshusets, gårdens eller torpets yttre skick
alltid vara ständig anledning till glädje och välsignelse.

*


Byggnadsform.

——



Med afseende på en byggnadsform må såsom grundregel
gälla, ”att man låter denna bestämmas af det ändamål, för
hvilket man bygger”. Vid planens uppgörande, livaråt man
måste egna den första och grundligaste uppmärksamhet, är
således ändamålet det vigtigaste att fasthålla. Man måste
dertore alltid tänka sig byggnaden ”inifrån och utåt”, eller,
med andra ord, se till, att i första rummet indelningen i plan
motsvarar de behof man för sig uppställt, och sedali låta den
yttre formen enkelt och otvunget utveckla sig derutaf. Det
är naturligt, att man, för att få en vacker byggnad, vid
planens uppgörande äfven måste fästa nödigt afseende \iå
planfigurens proportioner i sin helhet, eller det för utseendet
gynsammaste förhållandet emellan dess hufvudmått, längd
och bredd. I de flesta fall torde dock detta förhållande ej

behöfva stå i strid med ändamålsenligheten, och har man
sålunda fått en god plan, så är det vigtigaste vunnet. — A denna
plan tänker man sig nu byggnaden rest, under iakttagande
af de höjdförhållanden, som den inre ändamålsenligheten och
byggnadens utseende i sin helhet eller massornas proportioner
kräfva. Återstår sedan blott att göra sig reda för detaljernas
proportioner eller inbördes måttförhållanden, såväl för sig,
som i förhållande till det hela. Vi vilja i det följande gifva
några råd och anvisningar i fråga om de nu antydda
hufvud-punkterna af formläran, samt påpeka de allmännaste
afvi-kelser och misstag, hvartill vår byggande allmoge med
afseende å dessa punkter så ofta gör sig skyldig.

Då landtmannabyggnaderna hafva så olika ändamål, som
kunna föreskrifva nästan oändlig omvexling i planens form,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free