Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Byggnadsämnen - Konstgjorda stenarter - Murbruk och murbruksberedning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och otätheter i teglet; liksom leran bör den äfven vara utan
inblandning af kalk eller salter. Dessa båda beståndsdelar
blandas tillsamman med vatten, och af massan’ formas sedan
tegel. Denna sammanblandning jemte formningen,
torkningen och bränningen, utgöra hufvudstyckena vid
tegeltillverkningen*).
Efter bränningen sorteras teglet, hvilket i samma ngn
omöjligen kan blifva lika väl brändt, i trenne slag:
hård-brändt, lagom eller mellanbrändt och lösbrändt, det
hårdbrända är bäst passande till yttermurar, och murar under
jorden, emedan det har minsta benägenhet att draga till sig
väta. Detta har en renare klang och mörkare färg, än det
öfriga teglet. Det allmännaste bästa teglet är det lagom
brända. Det lösbrända teglet bör egentligen endast
användas till eldstäder och andra ställen, som äro utsatta för högre
hetta. Teglets storlek är olika å olika orter: dels 10 x 5 x 2,5
tum (= 12 X 6 x 3 v.tum) och dels 8,3 X 4,2 x 2,07 tum
(= 10 X 5 X 2i v.tum). Godt murtegel bör, utom riktiga
mått, hafva stark klang, jemn yta utan någon skefhet, skarpa
kanter, vara lätt att bearbeta, samt draga till sig obetydligt
vatten. Det bör gerna före begagnandet få ligga i fria luften
öfver en vinter endast öfvertäckt med bräder. Tegel af
ovanligare form, såsom till lister, prydnader och hvalf m. m.
tillverkas efter särskild beställning, dock kan äfven sådant
tillverkas af landtmännen sjelfva. Till uthus, eldstäder och
korsverksväggar användes äfven obrändt, endast lufttorkadt
tegel, som naturligtvis med afseende på fasthet
och’varaktighet är det brända vida underlägset. Det s. k. eldfasta
teglet, som tillverkas af eldfast lera, användes hufvudsakligen
till byggnadsdelar, som skola uthärda någon starkare hetta,
såsom smältugnar och dylikt.
Kor sv er k med fogadt hårdbrändt tegel är ett vackert,
billigt och fuktfritt byggnadssätt; men väl kyligt till
boningshus uti vårt nordliga klimat. Med 6 å 61/, tums bredt
tegel, isynnerhet ihåligt, samt utsökt torrt virke, som ej
sammandrager sig, forekommes något af denna olägenhet. Man
är också alltid i tillfälle att brädbekläda korsverksbus.
Korsverli med mellanrummen fyllda af spjelverk och
inflätad vriden halm och derpå med kraft pårappad lervälling, eller
tunnt sågspånsbruk, hvilket förfarande efter torkningen
upprepas, tills man gifvit väggarne nödig tjocklek, hvarefter man
skyddar det yttre med en salva af god kalkrappning, —
lemnar byggnader, som blifva billiga i en skoglös ort, äro
något mindre fuktgifvande, än de af lufttorkadt tegel samt
uthålligare. Kunna utan fara bebos af menniskor.
Till brändt sågspånstegel begagnas en blandning af V4
eller V:! sågspån och :i/4 eller * 2/a lera som helst bör vara fet.
Stor försigtigliet är af nöden vid bränningen, så att man
eldar sakta i början, emedan värmen genom den brännbara
sågspånen, sprider sig med den häftighet, att hela massan
med lätthet kan sammansmälta. Detta slags tegel, som med
betydlig minskning af ved, kan brännas på 36 ä 40 timmar
är vanligen 20 procent lättare, än annat tegel, mindre
värmeledande än detta, men bör rappas och behåller också
rappningen bättre. Lätt poröst, tegel tillverkas äfven med
blandning af kolstybbe, bark, halm, agnar och barr.
Obrändt sågspånstegel, som består af sågspån och */3
lera torkar så fort, att det efter en enda dag ej gerna skadas
af regn och kan blifva så hårdt, att man kan spika i
detsamma. Begagnas företrädesvis till uthusbyggnader, samt till
innanväggar i boningshus utan belastning. Det obrända såg-
’) Beskrifning öfver sjelfva tegeltillverkningen såväl å fältet som i
ugnar, sämt kalkbränning m. m. vilja vi göra till ämne för en särskildt
aftlelning i slutet af byggnadsläran.
spånsteglet, liksom vanlig råsten (obrändt eller lufttorkadt
tegel af sand och ler) och obrändt tegel af halmhuckelse och
lera, är dock benäget att taga till sig fukt och att ej
qvar-hålla yttre kalkputs eller rappning. Man kan likvisst
öfverspika det med tunna refflade skifvor af brändt tegel) som
rappas, eller gifva det en tjellartad betäckning af träspan
(beklädnadsspån) eller begagna det till fyllnad i korsverksbus
med vanlig brädfodring, eller bekläda det med ett ytterbvarf
af vanligt tegel. Murar man med obrändt tegel utan
kors-verk eller beklädnad, lägger man törst några hvarf nedtill
och murar dörr- och tönsteromfatfningar samt uppför pelare
och hörn med brändt tegel, då huset tål belastning och blir
vackert, om byggnaden fogas med hvita fogar och råteglet
får behålla sin egen färg. Allt lufttorkadt tegel törstöres dock
lätt af fuktighet och frost. Sådana byggnader blifva
emellertid mycket billiga.
Sandkalk, gjutsand eller konstgjord sandsten, som
vanligen består af 8 å 9 delar ren skarpkantig mursand och en
del osläckt kalk, hvilken, genast efter släckningen,
sammanblandas med sanden och så litet vatten som möjligt, samt så
omsorgsfullt arbetas, att hvarje sida af sandkornen omgifves
af en tunn hinna af kalkvatten — en sådan massa,
tillstam-pad hvarf på hvarf emellan 2:ne s. k. gjutlämmar, hårdnar i
luften så, att åtminstone ytterskorpan blir som sten och
bildar en mur af ganska stor varaktighet. Sandkalkshusen äro
fuktfria och billiga, synnerligast om sand och kalk finnas nära.
Vid byggandet behöfves också blott ett par dugliga
arbetare, som sköta gjutningen, då i öfrigt kan användas qvinnor
och mindre dyrlcgdt folk.
I sandkalkshusen gjuter man mindre hvalf af sjelfva
massan och all inblandning af tegel är obehöflig; men under
bjelkändarna, hvilka man liksom allt trä omsorgsfullt skyddar
för den frätande kalken, lägges vanligen ett par tegelhvarf.
Äfven omkring fönster och dörrar, till pelare, lister och hörn
brukar man i ytterkanten ingjuta eller inlägga ett par hvarf
tegel, som fogas, om man vill hafva prydlighet och lastare
mur. Gjuter man sandkalkshus med ihåliga murar, blifva de
varmare, och luften hårdnar då äfven innerskorporna om den
beredes tillträde genom små hål, som sedan igenmuras.
Ojutmur af slagg från stångjernshärdar eller gjutmur af
söndrigt tegel eller tegelskrot, begge slagen inlagde i
kalkmurbruk emellan gjutlämmar, gifver, likasom murverk af
slaggrusor ifrån masugnar, starka, fuktfria och billiga
byggnader, der kalktillgång finnes.
Murbruk.
Af murbruk förekommer egentligen tre slag: kalkbruk,
lerbruk och gipsbruk. De tvenne sistnämnda slagen
användas dock blott i särskilta fall, såsom lerbruk vid eldstäder
och gipsbruk vid finare rappning. Med murbruk menar man
sålunda i dagligt tal endast kalkbruket.
Murbrukets ändamål är att sammanbinda stenarna i en
mur med hvarandra, samt utfylla mellanrummen.
Egenskaperna hos ett godt murbruk äro: att det hårdnar väl, fäster väl
vid stenen, samt motstår väderlekens vexlingar. Brukets
förmåga att fästa är emellertid olika för olika stensorter,
beroende hufvudsakligen på, huruvida stenen är slät eller skroflig,
i hvilket sistnämnda fall det visar största benägenhet att fästa.
Exempel på bindkraften hos godt murbruk har man ofta nog
vid sprängning af gamla gråstensmurar, der det visat sig, att
sjelfva stenen förr sprungit sönder, än de gamla fogarne.
Kalkbrukets beståndsdelar äro kalk och sand
sammanblandade med vatten. Kalkens ändamål är att åstadkomma
brukets hårdnande, och sandens, att förhindra dess
söndersprickande, samt att möjliggöra en intimare blandning emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
