Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader
- Byggnadsämnen
- Murbruk och murbruksberedning
- Grundgräfning och Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Forts, af Byggnadsläran från Häft. III.)
Till mindre byggnadsbehof, och isynnerhet då det är
fråga om att bereda ett murbruk af särdeles god beskaffenhet,
såsom till rappning och fogstrykning af ytterväggar eller till
fogning af taktegel, gör landtmannen dock klokast att blanda
murbruket med bandkraft, antingen med tillbjelp af en spade
eller heldre genom att begagna sig af 2 fot långa jerntenar
fästade på träskaft, med livilka man flitigt piskar murbruket,
hvarigenom det blir segt och kraftigt. Murbrukets godhet
beror nemligen icke endast på kalkens beskaffenhet och den
riktiga fördelningen af kalk och sand, utan äfven på den
fullkomliga sammanblandningen af dessa beståndsdelar. Vid
gjutningen af sandkalkshus är det till och med, såvida
murverket skall få nödig sammanhållning, ett oeftergifligt vilkor,
att hvarje sandkorn kommer att omgifvas af en kalkhinna,
och härtill fordras så mycket mer arbete, som gjutmassan
bör tillredas med en ringa tillsats af vatten.
Lerbruket består vanligen af J lera (lervatten) och § sand
eller hällten af hvardera om leran är mager. Leran är ej
bindande såsom kalken, men eldfastare och användes derföre
till utfyllning och tätning af fogarne vid murning af bak-
och kakelugnar etc. Lerbruk begagnas äfven vid murning
med lufttorkadt tegel samt, för billighetens skull, ofta vid
gråstensmurniug. I skoglösa trakter (allmänt i Skåne) blir
det ofta användt till golf i lador och logar. Man
sammanpressar då fast lerbruk och hoptvingar de under torkningen
uppkommande sprickorna medelst klubbslag. Om leran och
sanden är af god beskaffenhet, så får man på detta sätt
ytterst billiga och ganska varaktiga golf*). Slutligen
begagnar man lerbruk äfven intill korsverksstolpar eller, af
brist på bättre skyddsmedel såsom näfver, tjärpapp etc.,
omkring inmurade bjelkändar, hvarest kalkbruket skulle
an-fräta träet, hvilket äfven angripes af sandkalken. Vid
gjut-ning af sandkalkshus är det likväl bättre att omsluta
fönster-och dörrkarmar samt bjelkändar med ett enkelt hvarf brändt
tegel, då sandkalksmuren äfven blir fastare.
En sort lerbruk är äfven det s. k. sågspånsbruket,
vanligen utgörande en blandning af j lervatten och § sågspån.
Sågspånsbruket användes till rappning af träväggar invändigt
samt till golf- och taktrossningar. Utvändig rappning af
trähus borde aldrig ifrågakomma.
*
Grundgräfning och Grundläggning.
Om en god grund i allmänhet är första vilkoret vid allt,
som skall ega bestånd, så gäller detta i egentligaste mening
i fråga om husbyggnader. Allt besvär och all kostnad vid
anordnandet af en byggnad ofvan jord, är således till största
delen en förspilld möda och bortkastad penning, om
grund-valarne ej äro fasta. Orsaken till sättningssprickor å
om-gifnings- och eldstadsmurar (ofta framkallande eldsvådor),
sneda väggar, fönster och tak etc. har man vanligen i första
hand att söka i en dålig grundläggning.
Innan vi meddela några föreskrifter om sjelfva
grundläggningen, sådan den bör utföras för att erbjuda tillräcklig
styrka, vilja vi anföra några upplysningar om olika
byggnadsgrund, samt de förberedande åtgärderna på
byggnads-platsen.
En god naturlig grund utgör berg, grofkornig sand,
klappersten och mager lera; till medelmåttig grund räknas
fin sand, fet lera, och till en dålig, fin sand genomskuren af
källådror, torf och mossjord, fyllnadsjord etc. En osäker
grund kan på åtskilliga sätt förbättras, såsom genom dikning;
genom jordens sammanpressande, der marken är torr samt
ej för mjuk; genom utläggning af stora, flata, 5 till 10 tum
tjocka stenhällar under alla grundmurar; genom nedpackning
eller nedslående i den lösa jorden af flere hvarf småsten,
tegelstensbitar eller groft grus; genom nedläggande af
liggande trävirke (rustvirke) eller stående nedslagna pålar.
Allt trävirke måste likväl till förekommande af förruttnelse
ligga så djupt, att det alltid bibehåller en betydlig fuktighet.
Då man emellertid på landet i allmänhet har mera frihet
att välja en byggnadsgrund, som ej påkallar något af dessa
dyrare behandlingssätten, så förbigå vi bär den närmare
be-skrifningen af desamma.
* För undersökning af en byggnadsgrund bar man flere
sätt att gå tillväga, såsom genom gräfning, borrning etc.,
af hvilka det förstnämnda är det säkraäte. I allmänhet
känner man dock på landet temligen till den grund som är
i fråga och har, som sagdt är, mera frihet att välja så, att
man undviker kostnader äfven med afseende på
undersökningar.
Löfvenskiöld, Landtmannabyggnader. Byggnadslära.
Innan någon gräfning för grunden börjar, är nödvändigt
att noga afväga byggnadsplatsen och nedslå bestämmande
höj dpålar rundtomkring den blifvande stenfoten, då det blir
lätt att beräkna stenåtgången, samt jemföra om ej någon
besparing i anläggningskostnaden kan uppstå, genom att
flytta byggnaden något åt sidan. Med besparingar mena vi
här icke blott att få en jemnare och fastare mark, som
minskar stenfotens murmassa, utan lika mycket af värde
anse vi det vara, att finna en byggnadsplats, på hvilken en
välbelägen högre stenfot kan, för en del af byggnaden,
bereda ett ökadt utrymme under samma tak, t. ex. för en
mat- eller gödselkällare, för tröskverksvandring eller redskap,
och detta utan att kostnaden för stenfotens uppförande eller
obeqväma trappor omintetgöra de ifrågavarande fördelarne.
De afvägda pålarne böra äfven afse planeringsarbetet
(af-jemningen) rundtomkring. Man beräknar sålunda icke blott
att få stenfoten lagom hög, sedan planeringsarbetet blifvit
verkstcildt, utan söker en medelhöjd emellan afgräfning och
fyllnad, då halfva kostnaden besparas. Anlägges en ny gård
med flere byggnader, så måste man beräkna sina höjdmått
och sitt arbete för alla byggnaderna på en gång, och
isynnerhet för motsvarande hus, som böra stå lika högt. Så
enkla och obehöfliga dessa föreskrifter än synas, hafva vi
likväl på landsbygden sett byggnadsföretag, vid hvilka man,
blott genom brist på eftertanke, gjort så onödiga kostnader
med gräfning och fyllning, att de motsvarat mer än
tredjedelen af hela byggnadskostnaden. Att nedslå några
afväg-ningspålar kostar deremot ingenting, men sedan man har
dessa kan äfven den mest oerfarne göra sina beräkningar.
En vigtig omständighet, som ej sällan förbises af allmogen
vid utstakning af en byggnad, är att vinklarna blitva räta.
Misstag i detta afseende härleda sig säkert deraf, att man
ej tager diagonala mått, d. v. s. söker lika afstånd snedt
öfver stenfoten ifrån hörn till hörn.
*) Goda golf i fähus och stallar etc., hvarest vattensöl kommer i fråga,
får man af tegelgrus eller finbokad gråsten blandad med kalk, hvilken
massa sammanpressas under torkningen. Alla sådana gjutgolf fordra
likväl helst en fast stensättning till grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0083.html
