Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Timmermansarbete - Takstolar och taksprång - Trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
användas, se fig. 9. Fig. 10 visar takstolens nedre del å en
logbyggnad, hvarest bjelklaget vid sammanbyggd ladugård
och loge höjes. Fig. 11 och 12 visa de öfre delarne af en
takstolsförbindning med 2 handbjelkar och stöd äfven i midten.
Takstolens nedre del blir efter samma grunder som å fig. 9.
Dessa figurer angifva dessutom på 3:ne ställen hvarest
skarf-ning af taksparren bör ske, om sådan blir nödvändig. Uti
fig. 13 och 14 anföra vi exempel på takstolar, som utan
mellanstöd uppbära äsor, hvarpå sedan enkla taksparrar hvila.
Dessa takstolar ställas således glest, så att de emellan sig
upptaga en eller flera enkla sparrar. Sådana
takstolsanord-ningar äro dock hos oss mindre använda.
Fig. 15 och 16 visa olika sätt för taksparrens intappning
i takbjelken, samt tillika olika sätt för taklist-anordningar,
då stora taksprång ej användas. Fig. 17 visar
sammanhugg-ningen af en handbjclke med sin sparre.
Såsom redan är antydt utgör en klass af takstolar
så-dane, vid hvilka häng- eller spännverk användas till
uppbärande af taksparrarne, men då så stora fria spännvidder
vid våra landtmannabyggnader sällan eller aldrig komma i
fråga att dessa beköfva användas, förbigå vi dem här.
Då, vid vinkelbyggnader 2:ne tak skjuta tillsammans,
eller då tak förekomma med fall åt mera än 2 sidor,
uppstår bekofvet af s. k. hörn- eller språng stolar, hvilka tjeua
till att upptaga de genom takytornas sneda sammanstötande
afskurna taksparrarne, eller de s. k. stickstolar ne. Fig. 18
framställer planen af ett taklag till en vinkelbyggnad utan •
gafvel, dervid ab, ae, ab’, a c äro hörnstolarne, cl stickstolarne
och e de liela takstolarne. Då hörnstolarne sålunda få långt
större belastning än de öfrige takstolarne, måste de hafva
deremot svarande groflek. De stöta upptill tillsammans intill
den närmaste hela takstolen samt stödjas och uppbäras dels
af denna, dels af sticksparrarne, hvaremot den nedre delen
understödjes efter samma grunder, som de öfriga takstolarne.
Afståndet emellan sparrarne beror naturligtvis på
spar-rarnes och läktenas groflek och täckningsämnets tyngd. För
tegel och skiffer är det lagom att med användande af 2, ä 2,5
tums 1,25 .tums läkt hafva 4 fot emellan sparrarne ifrån midt
till midt räknadt, då desse äro 4,5 tum och 5,3 tum så vida
byggnaden ej är allt för bred. För spån med något gröfre
läkt samt för takpapp på bräder, kan man med samma groflek
nära nog fördubbla sparrarnes afstånd, eller gifva dem ett
afstånd af 6 ä 8 fot, likaså för halm, ehuru detta är
betydligt tyngre. Till halm begagnar man också mera
upprätt-stående takstolar, som hafva större bärighet. Till halm och
spåntak med stor spännvidd, är det likväl bättre att hafva
grofva sparrar och läkt, samt ställa en takstol på hvar 8:de,
10:de, å 12:te fot, emedan de långa sparrarne måste huggas
af gröfre virke, så vida man vill undvika skarf. Till kyflade
spåntak och takpapp, som äro mycket lätta, är det deremot
ändamålsenligare att, åtminstone för småhus, begagna mycket
fina sparrar, knapt 3 tums, 4 tums, och lägga dem en på
hvar tredje, fjerde fot, eller efter tjärpappens bredd, då taket
också blir vackrare.
Innan vi afsluta detta kapitel torde vara af nytta att
något särskildt uppehålla sig vid de för träbyggnader så
ändamålsenliga och prydliga fria taksprången, eller den del
af taket, som springer framom väggarne, och hvilken bildas
af taksparrarnes nedre utskjutande ändar. Detta språng bör
på mindre hus ej vara under 2,5 till 2,75 fot samt för större
3 å 4 fot. Det är naturligtvis af vigt att sparrarne, hvars
ändar sålunda blifva nedifrån synliga, ordnas med hänsyn
till fönster och dörrar och pilastrar etc., så att om möjligt
en sparre sättes midt öfver en dörr eller fönster eller
fördelas likformigt emellan dessa. Rättast upplägger man midt
öfver gaflarne begränsnings-takstolarne, hvilka då alltid komma
midt öfver en hörnpilaster.
Gafvelsprången bildas antingen genom att» låta bräderna
eller läkterna utan vidare stöd utgöra språnget, hvilket då
naturligtvis ej får vara stort, eller också understödjas de fria
synliga läktändarna med sträfvor så som fig. 19 tafl. A
utvisar, då alltid en sträfva kommer i hörnet af byggnaden
midt för långväggarne. Vidare kunna gafveltaksprången
uppbäras af utspringande sparrändar, hvilka bladas halft i hälft
öfver den yttersta sidosparren och intappas i närmaste
takstol, så att deras öfre kant kommer i samma yta, som
sido-sparrarnes, livarvid dock följer, att man för sjelfva
gafvel-språnget måste vända takbräderna vinkelrätt mot de öfriga,
så att de efter längden kunna uppbäras af de instuckna
sparrändarna, hvilkas afstånd ifrån hvarandra man vanligen
tager lika med sidosparrarnes, och längden utom väggen
lika med sidosparrarnes fria längd. Fig. 21 tafl. A
åskådliggör detta förfaringssätt, som i vårt arbete för billighetens
skull är mycket användt. Ett annat, dyrare sätt är att
inhugga gafvelsparrarne under sidosparrarne och låta dem
uppbära en fri takstol, som då ligger i samma höjd med de
öfriga såsom fig. 22 visar. Dessa instuckna gafvelsparrar
kunna, liksom sidosparrarne, understödjas genom små
sträfvor, eller hela träkonsoler. På alla dessa behandlingssätten
af taksprång finnes i den öfriga delen af värt arbete flera
exempel.
Trappor.
Ehuru få saker medföra så mycken nytta och trefnad i
en byggnad, som rymliga och beqväma trappor, saknas de
nästan allmänt, isynnerhet i bondgårdarne, hvarest man i
intet fäll hushållar så strängt, som på trapprummet. Under
trapporna bereder man sig likvisst tillfälle till klädkammare,
skafferi, skänkar, vedskrubbar och andra nödvändigheter, så
att trapphuset i intet fall kan anses forspildt. Vid
beräknandet af trapprummet får man i öfrigt icke allenast tänka
på beqvämligheten för ålderstigna och sjuka, eller på
för-delarne vid möjligen inträffande eldsvådor, utan på de lättade
mödorna alla dagar, och för alla.
En trappa bör företrädesvis ligga i byggnadens midt
och utmynna i förstugorna, och, vid byggnader med flera
våningar, den ena trappan ställas midt öfver den andra,
hvilket förkortar afstånden och borttager minsta rum.
In-nertrappan i en något större byggnad måste vara minst
5 fot bred, i bondhusen helst 4 fot och vindstrappan
åtminstone 3 löt. Den minsta spiraltrappa (cirkeltrappa, som
går rundt om) bör vara 2,5 fot bred. De kortaste ocli
billigaste trapporna äro de raka, och de beqvämaste de
med en hviloplan på hvart 7:de å 8:de steg; men i
små-byggnader taga dessa väl mycket rum. Vinkeltrappor med
svängsteg äro de beqvämaste, isynnerhet om svängstegen
blifva fullt så breda på midten, som de raka stegen.
Trappstegens bästa höjd är alltid 5 tum och bredden 10 tum, ocli
mindre bör ingen yttertrappa hålla. Men med 6 tums höga
och 9 tums breda steg på hufvudtrappor inom hus kan man
hjelpa sig. Okar man höjden måste man minska bredden,
annars blifva trapporna ännu obeqvämare, men öfver 7 tum höga
steg bör man aldrig tillåta sig, icke en gång på en vindstrappa.
För att finna det rätta förhållandet emellan stegens höjd och
bredd bör summan af höjd och bredd helst utgöra 18 eller
åtminstone 15 tum. Man räknar äfven så, att om stegets
dubbla höjd drages ifrån talet 20, så bör återstoden utgöra
stegets bredd i tum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
