Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader
- Murarearheten
- Tegel, gråsten etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Murarearbeten.
——
De ämnen hvilka användas till niurverk liafva vi i en
föregående afdelning genomgått. De sammanfattades i 2:ne
hufvudgrupper, neml. naturliga oeh konstgjorda stenarter.
Såsom bland dessa varande de vigtigaste och allmännast
förekommande vilja vi nu företrädesvis fästa oss vid utförandet
af gråstens- samt tegelmurar.
Hållfastheten och styrkan hos hvarje mur är, utom af
sjelfva utförandet, beroende af murens tjocklek i förhållande
till dess fria längd och höjd, af stenarnes form, täthet,
hårdhet, tyngd och inbördes läge i förhållande till hvarandra
(förband) samt slutligen af murbrukets beskaffenhet och
bindniugs-förmåga.
Murverk af gråsten har sitt allmännaste användande
såsom grundmurar, för hvars läggande vi redan i det föregående
gifvit några anvisningar. De förekomma då dels under jord
i form af kallmur (mur, lagd utan murbruk) och dels lagd i
bruk såsom sockelmur eller s. k. stenfot. Men gråstenens
begagnande äfven till ytterväggar för vissa slags byggnader,
hafva vi, vid betraktande af densamma som byggnadsmaterial,
på goda skäl varmt förordat.
I allmänhet uppför man gråstensmurar med 3 fots
tjocklek, men höga gafvelmurar böra gerna hålla ända till 4 fot
nedtill. Har man tillgång på mera hallformade stenar, kan
dock tjockleken något minskas. Till framsida i väggen väljes
den slätaste sidan af stenen, hvilken, om så erfordras, först
aftuktas. Så noga som möjligt måste man här, såväl som
vid allt murverk, iakttaga att fogarna i det ena skiktet alltid
täckas af hel sten i det följande, så att godt förband vinnes.
De hål och större fogar, som tillfölje af stenarnes ojemnheter
alltid uppkomma, fyllas eller igenskolas väl med mindre
stenar och skärf. Det murbruk som användes till gråstensmurar
bör vara’ styft eller tjockt samt hafva egenskapen att torka
fort. Till bekröning af den efter uppnådd full höjd väl
af-jemnade gråstensväggeu, kan man med fördel använda
murade tegellister, liksom i allmänhet tegel till omfattningar af
fönster och dörrar är både» ändamålsenligt och prydligt.
Exempel på detta byggnadssätt återfinnes å detalj taflorna 5
och 6 i den andra delen af vårt arbete.
Vid uppförandet af ’ gråstensbyggnader å landet är det
billigaste sättet för stenarnes uppfordring att medelst bårar
bära upp dem på starka vandringar, hvilket går lätt då man
skåpet hunnit öfva sig att hålla jemna steg. Vande
gråstens-murare kunna uppföra mur till 10 å 12 fots höjd för 75 ä 90
öre qvadratalnen och 1 Rdr 25 öre qvadratalnen för det öfre
gafvelfältet, allt efter stenens beskaffenhet. Häruti äro
inberäknade murbruksberedning och ställningskostnad. Murar af
sand- och kalksten uppföras naturligtvis efter samma grunder
med afseende å förband m. m. I vanliga fall hafva sådane
murar nog med 2 fots tjocklek.
Murverk af brändt tegel låter, som bekant är, på grund
af materialiets form och lätthandterlighet utföra sig i de mest
omvexlande former. Om teglets beståndsdelar, de olika former
hvari det förekommer m. m. hafva vi förut talat.
Då teglets form alltid är regelbunden ocli dess längd och
bredd så afpassade, att tvä bredder jemte fog äro lika med
längden, så är det således lätt att åstadkomma ett
fullkomligt förband. Hutvudregeln för allt murförband är, såsom
redan blifvit antydt, att stenarne i det ena skiktet alltid
täcka de lodräta eller stötfogarne i det närmast derunder
liggande. Att emellertid här närmare genomgå och beskrifva
de olika slagen af murförband, såsom blockförband,
kryss-förband, sträckförband, skorstensforband etc., hvilka dock af
hvarje duglig murare äro kända, skulle blifva för vidlyftigt.
Blott det mindre vanliga, och af oss på ett annat ställe
förordade murningssättet med mellanrum vilja vi med ett exempel
framhålla. Närstående figg. 83 och 84 visa 2:ne skikt af en
1,2 5 fots mur, murad med 2,5 tums mellanrum. Ett annat
sätt att åstadkomma lätta murar är att använda ihåligt tegel.
Detta förekommer af många slag, af hvilka de enklaste äro
i a och b återgifna.
Tegelmurars tjocklek räknas naturligtvis efter hela ocli
halfva stenjängden, d. v. s. ett visst antal af stenens
längd-och breddmått utgör murens tjocklek. Vid bestämmandet af
en tegelmurs tjocklek måste man fästa afseende vid murens
höjd och fria längd samt stenens beskaffenhet. Med afseende
å en murs fria längd antager man att stadigheten är stor 0111
hans tjocklek utgör ^ af höjden, medelmåttig när höjden är
mindre än 10 gånger tjockleken, samt svag när tjockleken
utgör xb eller TV af höjden. Stadigheten hos en sådan mur
ökas naturligtvis betydligt genom anslutning i rät vinkel af
en annan mur, hvaraf följer att den fria längden är af stor
betydelse vid bestämmandet af en murs tjocklek.
Erfarenheten har i öfrigt gifvit vid handen, att en väl utförd
tegelmur med 10 fots höjd erfordrar 1 stens tjocklek, samt att en
yttermur, som är öfver 10 fot hög erfordrar 11 stens tjocklek,
då hufvudmurarne ej stå öfver 20 fot från livarandra, och de
olika delarne af muren ej hafva öfver 24 fots fri längd.
Ökas höjden öfver 11 fot, och afståndet mellan de midt emot
liggande murarne öfver 20 fot, samt den fria längden öfver
24 fot, så måste yttermurarnes tjocklek ökas till 2 sten och
de bärande midtelmurarne till 11 sten. Då höjden ej
öfver-stiger 15 fot kunna gafvel och skiljemurar, som ej uppbära
något af lasten, muras 1 sten tjocka. Mellanmurar af
obetydlig längd och ej öfver 10 fots höjd, som ej äro belastade,
hafva nog med 1 stens tjocklek. Yttermurarnes tjocklek är
naturligtvis äfven beroende af klimatet, då erfarenheten har
visat att för mellersta och norra Sverge tillräckligt varma
boningsrum ej kunna erhållas med mindre tjocklek på
ytter-murarne än 11 sten. Vill man förstärka en mur på annat
sätt än genom att öka dess tjocklek, så sker detta bäst
genom att på vissa afstånd utmura stödjepelare eller sträfpelare,
hvilka sålunda löpa lodrätt efter muren, antingen på yttre eller
inre sidan, eller på båda. För boningshus är dock detta
för-stärkningssätt naturligtvis olämpligt, men deremot ej för an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0094.html
