Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Tegeltillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högkantskift, hvari man i ugnens längdriktning anlägger s. k.
dragrör eller askgropar a (se planen tig. 7 och uppritning fig.
8 å tafl. B) på ett afstånd från hvarandra af 3 1/2 stenlängder
så att då här ofvanpå murarne b af 3 stenlängders tjocklek
blifva upplagde, pallar bildas till upplag för rosten c, som
består af på platten, med mellanrum af 1/2 — 3/4 tum, lagde
tegelstenar. Murarne b, som skilja de genom öfverdragning täckta
eldkanalerna d, samt yttermuren e bestå af 4 tegelskift på
högkant med stenarne skiftesvis vända i olika riktningar,
såsom å planen fig. 7 är antydt samt med något mellanrum
mellan stenarne i hvarje skift. Användes stenkol till
bränningen, så läggas stenarne så, att inuti murpelarne b
tillräckligt små mellanrum bildas för inpackning af stenkolsstybb,
hvarigenom teglets bränning påskyndas. De öfverliggande
skiftenas (till antalet vanligen 14—20) aftrappning uppåt
synes af fig. 8, hvarå äfven antydes de omgifningsmurar med
omvexlande tomrum och fyllning af oledande ämnen,
hvarmed ugnen efter fullbordad sättning för värmens bibehållande
omgifves. f är en på ungefär 1 tums afstand från ugnen
uppförd mur af obrända stenar på högkant. På lika afstånd
från denna kommer en stenmur g af brändt tegel och
slutligen, med ett mellanrum h af 6 tum, ytterligare en mur i
af samma ämne samt med lera öfverstruken. Mellanrummet
h fylles med sand eller aska. De öfre indragna skiftena af
ugnen omgifvas likaledes med mur och det hela betäckes
med ett skift af bränd sten.
Fältugnarnes grundform är vanligen en qvadrat eller ock
en aflång rektangel. Höjden vexlar mellan 22 och 28 skift.
I de vanligaste ugnarne brännas 30 till 40 tusen st. tegel;
dock förekomma i andra länder fältugnar af ända till
10-dubbel storlek.
Vid eldning med ved blir, såsom redan är antydt,
skillnaden i ugnens konstruktion blott den, att eldkanalerna
anläggas något större, samt att rosten såsom obehöflig bortfaller.
Under bränningen, som i början bör ske med sakta eld,
måste man tillse att den sidan som är utsatt för vind och
slagregn skyddas med bräder eller halmmattor, på det att vinden ej
må drifva elden åt en sida och bränningen sålunda ske ojemt.
Märker man att elden på något ställe slår igenom, så måste
öppningen genast tillstängas med jord eller mager lera.
Bränningstiden för hvarje ngn är beroende af råstenens och
brännmaterialets torrhet, af ugnens storlek samt af
väderleken. För en medelstor ugn af ungefär 40,000 tegel
behöfver bränningen vanligen räcka fullt 2 veckor ifrån den
dagugnen först påtändes. Med afseende å bränsleåtgången vid
bränningen i fältugnar räknar man vanligen för god barrved
cirka 1 1/4 famn (à 108 kub.fot) för torf cirka 3000 st. samt för
stenkol ungefär 3 3/4 tunna för hvarje 1000 sten.
De fasta tegelugnarne äro antingen öppna eller slutna,
d. v. s. de äro byggde dels utan och dels med hvälfd
betäckning. Då ugnens nedre delar i båda fallen äro lika
anordnade, så vilja vi nu egentligen fästa oss vid de hvälfda,
hvilka sednare såsom mera bränslebesparande alltid äro att
föredraga.
Den ugn vi här som exempel vilja framställa är
beräknad för 40,000 st. tegel samt för bränning med torf. Formen
är en aflång rektangel, hvilken är både billigare och
beqvämare än den äfven någon gång brukliga runda formen. Fig.
9 tafl. B visar öfver rosten tagen plangenomskärning af ugnen,
fig. 10 längdgenomskärning samt fig. 11 tvärgenomskärning.
Samma föremål har å alla tre figurerna samma beteckning,
a a äro fyrhålen, hvars mynningar förses med jernluckor;
b b är rosten, som upptar brännmaterialet och som ligger
försänkt nedanom bänkarne c c, på hvilka stenarne ställas,
så att de längst rostkanalerna bilda öppningar, som lemna
tillräckligt utrymme för den brinnande torfven. d d äro de
under rosten belägna askgroparna. Fyrhålen böra helst
hvälfvas med dubbla hvalf, så att då det nedre är förbrändt det
kan ersättas med ett nytt utan att murverket skadas.
Genom öppningen e införas stenarne i ugnen, hvarefter den
igenmuras. Uppsättningen sker efter samma grunder som i
fältugnar. ff äro luftrör som gå lodrätt upp genom hvalfvet,
samt hafva till ändamål att utsläppa röken och afpassa hettan
i ugnen, hvilket åstadkommes genom att med stenar tilltäppa
hålen i mån af behof för värmens inneslutande eller
utsläppande. Murarne, hvartill blott lerbruk användes äro, såsom
å figurerna synes, nedtill 5 fot tjocka och uppförda med
afsatser samt det i hjessan 1 1/2 sten tjocka hvalfvet
halfcirkelformigt med vågrät afjemning upptill. Flacka hvalf kunna
naturligtvis äfven begagnas, hvarvid man dock måste hafva
starkare sidomurar. På första afsatsen å väggarne utvändigt
läggas träbjelkar g, som i hörnen sammandrifvas med kilar
för att motverka ugnens utvidgning af hettan. För att
vidare öka ugnens hållbarhet kan man äfven i hörnen i samma
höjd som det ofvannämnda bjelkankaret inmura jernankaren
h (se plan), utvändigt försedda med långa splintar. Ugnens
sidor omgifvas med ett täckt brädskjul till skydd för
vindarne samt för att hafva bränslet torrt till hans. Ugnen får
i sammanhang härmed likaledes en öfvertäckning hvarvid är
af vigt att takets trävirke ligger minst 10 fot öfver ugnen,
se fig. 11.
De första timmarne efter påtändningen måste eldningen
ske sakta, till dess att den fuktighet, som möjligen kan
förefinnas i råteglet är utdrifven, hvilket vanligen tager ett dygn
i anspråk. Man märker lätt genom att hålla handen öfver
rökhålen f om någon fuktighet afsätter sig på handen, eller om
röken kännes torr. Då detta sednare är fallet ökas eldningen
småningom under loppet af minst 1 1/2 dygn till så stark hetta,
som utan skada för teglet kan åstadkommas, och hvilken sedan
under noggrann tillsyn jemnt underhålles till dess teglet är
hvitglödande, då tiden är inne att igenmura alla öppningar
och låta teglet långsamt afsvalna. Inberäknadt insättningen,
bränningen, afkylningen och utbärningen varar hvarje
bränning i en ugn med den nu beskrifna storleken ungefär 3
veckor. Med afseende å bränsleåtgången i de täckta fasta
ugnarna beräknar man att af ved åtgå cirka 3/4 famnar (à 108
kub.fot) af torf cirka 1500 st., samt af stenkol cirka 3 tunnor
på hvarje tusen tegel.
Fig. 12 visar en roststen af eldfast tegel sedd från
2 sidor. Rost af sådana stenar är att föredraga framför
jernrost, då den sednare är både dyrare och ovaraktigare.
Roststenarne, hvars längd är 12,5 tum, höjden 4,58 samt den
uppåt vända bredare sidan 2,5 tum läggas med ett
mellanrum af 0,75 tum. Afsmalningen nedåt åsyftar ett lättare
genomsläppande af askan. Den nu beskrifna anordningen
med rost blir densamma om stenkol användes som
brännmaterial, hvaremot om ved begagnas, rosten här likasom vid
fältugnarne är mindre behöfiig. Murar och hvalf måste, om
ugnen skall inrättas för vedbränning, uppföras med lerbruk i
stället för kalkbruk, emedan det sistnämnda ej kan uthärda
den starka hettan.
Då taktegel skall brännas insätter man detta i midten
af ugnen och omger det på alla sidor af murtegel, emedan
erfarenheten visat att takpannorna till följe af sin ringa
tjocklek ej uthärda hettan omedelbart öfver eldrören, samt öfverst
i ugnen och vid dess sidor ej blir nog hårdt brändt, hvilken
egenskap det dock framför murtegel måste ega för att kunna
motstå väderlekens inverkan.
De öppna fasta ugnarna skilja sig, såsom sagdt är, från
de nu beskrifna blott deri att de sakna betäckning. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
