Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
Och giorde i mitt qvahl mig een fast större tröst.
Ach, att jag hade sändt och mig ey nå besvijkte!
Kanskie jag tyckte mer, för dliet jag önskte så,
Kanskie een annan dig ditt hierta då bevekte,
Åth annans lycka jag kanskie mig fägnad’ då?
Nu vara hur det vill, så kommer jag min dagar
Att sluta i din nådh och för din skiönheet skull.
Jag reser hijt att döö, om du mig seen beklagar,
Så lärer bli ditt roos, du Habor varit hull.
Ty om du mig din gunst och åsyn vill förneka,
Hvartill då lefva mehr, mitt lijf blir mig ett qvahl;
Då vill jag nögder blij, upsökia döden bleeka,
Som ända kan min nödh och alt mitt sorgse tahl,
Ty mej omöjligt är föruthan Sign ill lefva.
Den stunden är mig mörk. den dagh föruthan ljuus,
Då jag ey henne seer, hvem vill vähl gierna blifva
I fängzle uthan tröst, och i så grymt fånghuus?
Om du mej gunst ey teer, måst jag ey minder slutha
Min ögon för din skulld, mitt öde vill så haa,
För Signill Habor skall till svarta mullen lutha,
För henne skall han sidst i svarta mullen draa.
Sin Tillie himblen haar mig och så uppenbara,
Morphé mig det i sömbn fullkomblig hafver sagt.
Medh tårar har min mohr mig bedt ey hijt att fara,
Men Signill har hoos migh dock än fast större macht:
Jag fruchtar ingen tingh, om hon vill gunstig vara.
Kung Sigers stridbar’ män dhem achtar jag som strå.
Jag för hans heela häär ey bär den ringste faara:
Släpp tusend för hvar handh, ey een skall dädan gå.
Men om dhet ändlig skeer, att man mig här skall döda,
Så lär dät visslig ske af fagra Signills handh.
Jag hennes boijor bär, hon kan alt uthan möda,
Dig hånlig svurit har, ey bähra andra bandh.
Ja dhet och skiäligt ähr, att den som endast lefver,
För fagra Signills skuldh, han för dess skuldh och döör.
Jagh dher medh högst förnögdh i denna verlden blifver,
Allenast du din trähl een lijten gunst först giör,
Då går jag glad att döö, läth doch een pärltår rinna
Uppå min graf. dhe ord och säg: Dhet var hans frögdh
Att döö’ för Signills skuldh, dhen fägnan och att vinna
Har han ey döden flytt, men sökt döö mehr fömiögd.
Jag har thy tänckt att fly och mig vidh lijfvet hålla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
