Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30 —
Tijdcii.
<^itt lopp har solen fört till ända,
Sin hästar månd’ hon åter vända;
Dhen gambla tijdh nu ända får,
Nu börjar man dhet nya åhr.
Nu I, som uppå himblen lysa,
I, som de jordska hyddor hysa,
I, som bland hafzens böllior blå
Ehrt största nöije hafva må,
Alt, hvad som sväfvar kring det runda,
Alt, hvad som röres, sammalunda,
Upp vörden, ähren, dyrken dhen,
Oss himblen skänkt, dhe Gudars vän!
Om I vill någon glädie skåda,
Om man ehr skull nå’n hugnad båda,
Om I vill någon båtnad haa,
Om tijden skull’ ehr lööpa glaa,
Så gömmer allt, hvad som I veeta:
Ett nytt männer hvar nu upleeta,
Att vörda dhetta nyja åhr,
Dhen som om all ehr fägnad rår,
Dhen himblen sielf oss mon förähra,
Dhen ädlast jorden månde bära.
Dhen som min högsta ziernad är,
Jag mehnar dig, Aurora skiär!
Dig skall jag stedze liuflig falla,
Dig, som jag mon min prydna kalla,
Tag nådigt an hvadh man tig teer,
Dhen vördnad, som man tig nu gier!
Dig månn nu heela verlden ähra,
Dig ser man alla offer bära,
Och alla uppå dhenna dag
Nu önska dig allt ditt behag.
Ditt lof skall stedze bland oss klinga,
Ditt roos vill vij till himblen svinga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
