Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 —
Men när omsider nian courtinen föredrager,
Och hela vercket sidst een önskad ända tager,
Då sijr man intet til uthaff den förra ståt,
Då är försvunnit alt, hvad man sig fägnat åt;
Då blijr bå’ kung och träl, bå’ fri och fånge lijka,
Då tarfvar ingen arm meer för en mächtig vijka;
Då vaknar man först upp, och får en då först sij,
At alt man ijdelt var, när drömmen är förbij.
Är rätt, att någon då sig gläder eller grämmer
Uthöfver fåfäng pracht och een inbillat jämmer?
Bör man begråta den, som har til ändan nått
Och från en tröttsam leek til liuflig hvijla gått?
Ney, ney, säll du, som här ditt, vandrings lopp fullända’,
Säll du, soin väl har fått i trygge himblen lända!
Ditt spel nu lyktat är, din möda är nu all:
Du är, der evigt du din Gud lofsiunga skall.
Doch vill jag på din graf}’ uthgiuta mina tårar;
Jag vill här säga fritt, hvad som mitt hierta sårar,
Kast det och fåfängt är; men jag är som en ann:
En mennska. som ey alt, hvad rätt är, giöra kan.
Jag skattar dig väl säll, som alt har öfvervunnit,
Som från det falska skien til rätta linset hunnit;
Men ach, at alt för snart dhen glädien ända har,
Som endast nöijde mig, at tiena dig, min Far!
När jag dig aldramest min vördnat skulle vijsa,
När jag bäst tänkte dig i höga åldren lijsa,
Så blef mitt enda hopp så plötzligt slagit kull,
Och hvad mig kiärast var förvandlat uti mull.
Jag veet och kiännes ved, hvad godt som tu mig giorde,
Jag veet och mycket väl hvad jag dhermoot dig borde;
Men jag har aldrig hint uppfylla dlietta mått
Och tacksam vijsa mig för det, jag af tig fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
