- Project Runeberg -  Vitterhetsarbeten af Christoffer Leyoncrona och Israel Holmström /
48

(1862) [MARC] [MARC] Author: Christoffer Leijoncrona, Israel Holmström With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 48 —

Är tig behaglig ey meer de vågar, som fruktesamt svalka
Liufligste blommor och grääs, de prydlige» marken betäckte?
Glömmes så snart aff dig bort dhe liufligen grönskande

ställen

Under sachtdarrande lööf, der du och din fåår städze hvijlte?
Kan ey Sirenernes speel, vår dantz, vår klag, våra tårar
Hämpta dig åter til oss vår strömmande bäckar at hedra?
Är du i öfrare choor, i stiernsatte hvalfven meer nögder?
Ey, så unne vij dig din frögd, doch aldrig förgäta
Hedra dig, der du var stedze en faar för alla de herdar,
Som uthi dälder rundt kring fördrefvo sin tijd förr i gledie.
Evigt, ja evigt dit nampn skal läsas i hårdaste stenar:
Evigt vijd stranderna vår aff fräsande våg ey bortskiöllias;
Grönskas skall stedze ditt loff, ditt roos, til Thetis förtäres.
LYCEDAS.

Herdar, hvij glädioms vij meer, hvij spele I, piltar, förnögrle?
Kommer tilhopa, seer, ach seer, jorden en deel nu betäcker
Uthaff vårt forna försvar, vår frögd, vårt nöije, vår egen.
Jord, du täcker en deel; nu gömmes en deel i din skrymslor:
Doch blir ofvan dig städz i lefvande minne förvarad
Edlaste Herdens beröm, hans dygd, hans trefalla godheet,
Til dess dygdenes skien och stiernornas glantz tar en ända.

Den dygd uthi sitt sköte bar och Gud uthi sitt hierta,
Sitt fosterland en prydnat var, sin konung huld och trogen,
Blef hädanfodrat alt för snart, med mångas stora smerta.
I lärdom och berömlig art var han heel snell och mogen:
Herr TIGERHIELM iag mena må, hvars nampn och goda

ryckte

Lär aldrig kunna nedergåå; det grönskas liär i norden.
I edle siälar, som af nöd och sorg nu varda tryckte,
Våren til fridz: han är ey död; nu är han först säll vorden.

Ilär ligger TIGERHIELM, all vänners lust och nöje,
En ärlig, trogen vän, dhe sijnas roo och löje,
Som i en vacker kropp bar en så ärlig siäl,
Hvarför han prijsas här och är där evigt säll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lchivitter/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free