Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fragment uf en Hcrderoinaii.
<®u glömmer nu åter ditt fagra skien, dina trötta hästar
förer du på een behaglig ort v th i grönskande ängar att
beeta. Ach ja, far väl ! Förhölg man dina strålar, ty dhe
kunna min sorg intet lätta, och din fägring har intet, hvar
medh hon mitt beängstade sinne kan förnöya. Du
skådar mina tårar, när du vthi blå västern dig till hvijla
skyndar; och, när du uhr östern förer här an på din
höga baan din förgylta trohn, så finner du ändå mina ögon
rinna. Huru offta förhöllier du ditt ansichte vthi dhe tiocka
Moln och kan mitt älende ey åskåda! J himmelens skyar,
huru offta seer man ehr behagligen dugga och af
medyn-kan låta edra pärletårar falla! Ach, dhet är dock alt
förgäfves! Min Sool, min enda frögdesool, är till hvijla
gången: hon har förhölgt sitt ansickte; hon vill sig aldrig meer
see låta, och dhess skeen är af grymma ödet uthsläckt. Ach,
himmel, huru kan du dock ansee all min jemmer! O jord,
hvij förgiömmer du icke mig i dina klyfftor, och hvij läter
du ey din svarta mull mina förfallna och bortblecknade
lemmar täcka? Hvij föres mine gråtande ögon ey i een
evig natt, och hvij skijner mig af himmelen någon klar
dag? Är dhet väll möyligt, att mitt hierta ett sådant qvaal
skall kunna vthstå, och huru är dhet ey långosedan i
tu-send stycken sönderbrustet! O, att mitt nampn voro bland
menskiors taal förgätet! O, att iag väl till dödzens strand
hade anländt, så iågo ing nu i hvijla och hade rn vllii ett
land, dher all ängzlan förgäten är! Yijd Melitte meera
tala ville, vänder hon sig och får see herden Callinn ey
långt ifrån sig, som effter sin vana var gången att
förlusta sig vijdh stranden, dher Mälaren hvälfver sina fagra
böllior in uthi salta hafvet; och haar han dhenna afftoti
fram för alla behaglig funnet: ty han var och på [een] ort,
som all annars sorg icke allenast kunde lindra, uthan och
al-deles borta, så när som Melittes. Hafvet, hvilket, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
