- Project Runeberg -  Vitterhetsarbeten af Christoffer Leyoncrona och Israel Holmström /
66

(1862) [MARC] [MARC] Author: Christoffer Leijoncrona, Israel Holmström With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 66 —

Det flyger af och an och veet ey, hvart det länder,
Men det sig hijt, snart dijt bland hafsens bölljor vänder.
Dess styrman (öde), blind olycka är dess nampn;
Ett sådant stannar vist i en olycklig hampn.

Jag är, ack, ack, en man, som himmelen hårdt qvälljer,
Et ynckligt ingenting, som ödet sielf förfölljer,

En rnootgångz sammelplatz, et lyckans tijdfördrijf,
En ande uthan kropp, en kropp föruthan lijf;

Et intet uthan alt, en fogel uthan näste,
Et huus föruthan taak, et hem för uthan fäste,
En fattig uthan hielp, en svala uthan boo,
En dag föruthan skeen, en natt föruthan roo;

En sorgsen uthan tröst, en spelar’ uthan lycka,
En äng föruthan grääs, en krympling utan krycka,
Bt kullstött lyckans hiul, som ey går mehra kring,
En som behöfver alt, men har doch ingenting;

En fogel uthan fiähr, en skiött föruthan båga,
En fruusen uthan klar, en eld föruthan låga:

In summa, ach, jag är — Hvad är iag då? Jag är
En Phoenix, som sig sielf med ängzlans eld förtär.

Jag suckar städz och kan doch ingen båtnad finna;
Min ögon utaf gråt som tåhrefloder rinna.

Min kropp ett plågehuus, uppfylt med sorg och nöd,
Min lefnad annat ey än som en långsam död.

Lång seen had’ ödet mitt utryckt min ögon båda,
Om icke iag dermed min jämmer skull’ beskåda:
Ty de ey giöra än begråta min förtreet
Och see mig ynkligt stå i största usellheet.

Mit bröst, en sorgepust, som lyiftz af suckans väder,
Det häfz af pustar upp och tryckz af ängzlan neder;
Mit hierta, som sig städz af suck och sveda födt,
Det pickar intet mehr, ty det är matt och trött.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lchivitter/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free