Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I medlertijd vill iag dig sörjande förbijda;
Min tröst är, at iag alt förutan skuld måst lijda. —
Men när ban detta sagt, så segnad’ ban omkull,
Laad’ sig på jorden neer, den sedan ladz i mull.
Ty döden, buden, vil’ ey heller längre töfva
Och den, som redan var bedröfvat, mehr bedröfva:
Han söfde’n sacktelig och läte n dö i roo,
Som här i verlden måst städz uti oroo boo.
Den sorgse heerde, som här lefde uti pijna,
Lätt sådan frögd och lust uti sin död påskijna,
At iag rätt säya kan, doch liuga ingalund,
Hans sidsta tijma var hans första glädiestund.
Små fiäderdiuren här af sorg heel ynkligt leete
Och med dess qvittrande Sylvanders död begreete;
Ja, aldrig hördes nån så ynklig sårgesång,
Som desse foglar små der sungo denna gång.
Hvart trä det bäfva’ här, tog darrande på ruska,
Bedröfvelse ocb sorg, de bodde i hvar buska;
Et ynkligt suus och bruus af Zephyrs svala mund
Förökte allés suck i denna sorgelund.
Hans död tryckt mången tår uhr flintehårda stenar;
För sorg flög friska blaan af eekens gröna grenar.
Det näst belägna berg så mycket vått uthgiöt,
Så at dess tåhreflod kring bela verlden flööt.
Kring denna gröna graf var all ting så bedröfva’,
Så at man therutaf heel skiähligt kunde pröfva,
At motgång sig fördränckt i herdens tåhrehaaf,
Och at all verldsens sårg sig uthvaldt där en graaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
