- Project Runeberg -  Vitterhetsarbeten af Christoffer Leyoncrona och Israel Holmström /
93

(1862) [MARC] [MARC] Author: Christoffer Leijoncrona, Israel Holmström With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 93 —

Jag vil om detta alt nu intet mehra skrifva:
Den blinda seer, at här kan intet ständigt blifva.
Derföre väl är den, som himblen til sigh taar!
Säl den, som frögden får och lembnar sorgen qvar!
Det villiom vij til tröst i denna stunden hafva,
Då vij uthaff vår hoop en saligh dödh begrafva,
Som lefde, lijk som hoon stedz skulle döden nå,
Som dödde, på det hoon skull’ evigt lefva få.
Den henne kiänt, han har och altijd det erfarit,
At hon i all sin tijdh har from och dygdig varit
I gerningar och ord, i seder och i skick,
Hvarföre väl förtient hon roos aff alla fick.
I omgäng var hon from, i hiertat var hon ärligh,
Moot barnen sin en moor, emot sin maka kiärligh,
Gudfruchtig, stilla, from, som had’ sin största roo
I Herrans helga huus och hemma i sitt boo.
För den skull har och Gud des siukdoms plågor sagtat
Och ryckt uhr verlden bort, den verlden intet acktat;
Gud har dhet honom bör, men jorden vil’ vij gee
Den deel, som hennes är och henne kommer te,
Til sidsta verldsens stund, då alla grifter brista,
Och siälen får igen, hvad hon nu måste mista.
Imedlertijdh ehoo, som ännu lefver qvaar,
Mins: vij begrafva den, som from och dygdig var.
Nu vill och ändlig iag et tienligt slut upleta,
Ey någons tålamodh medh flera ord förtreta,
Och säya det der hoos, at iag besinnat mig;
Doch undra ey derpå: det kan och hända dig.
Der intet ständigt är, der kunna mina tanckar
Ey heller stadigt blij vid bottnen som ett anckar.
Vid början tänckt iag så, vid slutet annorleds:
Ty lärer du, iag troor, der vara med til freds,
At iag en salig död meer skattar än at lefva.
Ju längre man här är, iu längre måst’ man sväfva

I motgång, sorg och nöd. Väl den, som himblen taar!
Ty ändar iag min skrifft med dessa fyra raar:
Hvad större frögd än dö, hvad större sorg än lefva?
Hvad mindre qval än gå, hvad mindre lust än töfva?
Hvad frögd är lijk den frögd, att lembna verldens ståt
Och höra englars sång för några vänners gråt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lchivitter/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free