- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
53

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket eftersökta inom vissa kretsar. Det säges, att
kejsarinnans uppmärksamhet är delad mellan abbé
Bauer och hr Worth, i firman Worth & Bobergh,
hvarom jag förut talat. En sådan predikant måste
uppmärksammas af hela den eleganta verlden.

Grefvinnan hade alltså mycket brådtom. Hon
talade icke ett ord om sina planer i afseende på
min omvändelse och bannade mig icke en enda
gång för att jag aldrig ville måla mitt hår och mitt
ansigte. Det såg nästan ut, som hade hon glömt
mig. Jag var synbarligen icke längre på modet i
hennes tankar. Derföre gjorde jag också pinan
kort, tog afsked så snart som möjligt och for
tillbaka till mitt nya hem samt kände mig först åter
väl till mods, när jag befann mig bland mina
blommor och böcker vid det öppna fönstret, inandande
den friska vårluften och doften från trädgården,
lyssnande till fontänens sakta sorl och mellan
buskarna betraktande madame Lemaître och gamla
Marguerite, som sysslade med persikospaliern,
under det Baptiste krattade sandgångarne och
gnolade på en gammal visa af Béranger.

*


VII.



I går afton stod jag vid mitt öppna fönster
och blickade ut i trädgården. Det var en vacker
afton. Solen hade redan gått ned, och här är
skymningen icke lång. »Die Nacht jagte auf ihrem
schwarzem Rosse, und die langen Mähnen
flatterten im Winde», skulle Heine hafva sagt. Jag vet
icke huru jag kom att tånka på Heine, på hvilken
jag nu för tiden aldrig plägar fåsta mina tankar. Det
var en tid, då jag läste hans böcker samt till och
med beundrade dem; men det var i min första
ungdom, då jag läste allt hvad jag kom öfver, och
sedan den tiden hafva många år förflutit. Heine är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:32:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free