- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
94

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klumpiga träskor... ack, de små eleganta bottinerna
på Boulevard des Italiens! Den lilla vallungen blir
mitt sällskap, till dess ovädret gått förbi.

Det är en situation, som kanske icke är så
angenäm, som när man i en elegant salong befinner
sig framför den stora spiseln med den flammande
brasan och underhåller en intressant konversation
med en elegant verldsdam eller, hvarför icke, en
elegant verldsman. Men man kan finna intresse uti
att samtala äfven med en liten vallflicka, när man i fria
luften tager en präktig dusch hösttiden. Då jag går,
ger jag flickan en gros sou, hvaröfver hon blir mycket
gladare än verldsmenniskan uti den eleganta
salongen öfver den mest smickrande komplimang.

Ovädret kan icke räcka hela dagen, tänker jag,
och vanligtvis får jag rätt i den förmodan. Jag
begifver mig åter på hemvägen och befinner mig snart
igen vid den lilla gallerporten i den med
slingerväxter bekransade muren. Jag passerar den lilla
gräsmattan, lika grön, som när jag såg den första
gången, och prydd med några sena blommor.
Framför mig ligger det lilla hvita huset med de gröna
persiennerna. Jag skyndar uppför de få
trappstegen utanför förstugudörren, under markistaket, i
hvars skydd ännu blomma sällsynta växter uti stora
blåmålade faïence-krukor. Och så står jag ändtligen
i den rymliga förstugan, der allt är så propert och
blankpoleradt och madame Mauroy sjelf tager emot
mig, vänligt småträtande öfver min oförsigtighet att
gifva mig ut i ett sådant oväder utan att ens taga
på mig ett par trägaloscher, af hvilka det finnes ett
stort urval, prydligt uppradadt i förstugan,
nedanför paraplyerna och promenadkäpparne. När min
vänliga gumma, såsom jag kallar madame Mauroy
och hvilken benämning hon i fullt mått förtjenar,
slutat träta på mig för promenaden, uppmanar hon
mig att skynda med toiletten, ty dinern är snart
färdig. Klockan skrider framemot sex och mörkret
har redan fallit öfver nejden, plötsligt såsom det
kommer här i landet, nästan utan någon skymning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:32:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free