Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då och då begagnad till cabinet particulier, efter
Baltzars inflyttning upphöjd till rang af atelier.
Artiste-peintre stod det på dörren, skrifvet
med krita. Det är konstnärligt.
Redan morgonen efter sin ankomst började
Baltzar ”studera” i Paris, det vill säga, att han
bjöd några af sina forne akademikamrater, äldre
och mera försigkomna kanske, på frukost hos sin
”marchand de vins.”
”Skrif upp altihop på mig”, anmodade han
krögarn med en nådig nick och på dålig franska.
Nu var isen bruten. Baltzar ströfvade
omkring i Paris och ”studerade”, rökte caporal i
små, små ”trutbrännare”, tittade någon gång upp
i Louvre, besökte äfven Luxembourg, men gick
icke på någon mästares atelier, tog ingen
undervisning, utan höll mest till på ”De oförståddas”
utställning uppe på Montmartre.
”Snillrikt!” sade Baltzar. ”Att inte förstås,
det är just bevis på den sanna konstnärligheten.”
Själf sökte han göra sina målningar så
obegripliga som möjligt. Det lyckades. Hans rykte
steg — bland de sju vännerna som utgjorde hans
dagliga sällskap. Öfriga konstidkande landsmän,
styfve arbetare, personer med framtid, kände ej
till Baltzar Engelin. De hade icke tid att taga
kännedom om honom.
”Apskallar!” sade Baltzar. ”De måla som
alla andra. Det är ingen af dem som är nog
originel att vara oförstådd.”
Men en som brukade skrifva bref hem till
slägt och vänner förstod honom, han som ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
