Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
med ett hänglås. Det lilla köket på andra sidan
om salen hade särskild utgång till gården, och
äfven innanför den dörren sattes en järnstång.
”Man kan inte vara nog försigtig”, brukade
Östholm säga, ehuru han var en ganska oförsagd
karl som alldeles icke fruktade att bo i denna
ödsliga trakt.
Sannolikt hade han ofta nog rätt stora pen-
ningsummor hos sig för sina ”affärer”, och fans
ej alltid kontanter, så lågo där många värde-
papper, i laglig form affattade reverser med bor-
gen, några köpeafhandlingar, m. m. Chiffoniern
var vaktmästar Östholms kassahvalf, ehuru per-
soner i granskapet påstodo, att det egentliga
kassahvalfvet låg under en uttorkad brunn i träd-
gården.
Huru de personerna kunde veta det, var ej
lätt att inse, men talet därom gick å ena sidan
hela Gråbärgsgatan utför och å den andra ett
stycke ned åt Norrtullsgatan och stannade visst
icke förr än bort om Gåsgränd. Man hade hört
något därom äfven vid Sabbatsbärg, där fattig-
husgummorna ständigt talade om ”rika Östholm”,
och i brännugnarne vid Rörstrand, liksom vid
Bergiilund, ty vaktmästaren och egendumssgar
ren Per Östholm var känd i hela vida trakten,
hvilket ej var så underligt, då trakten var mycket
glest befolkad.
I hela Karlbärgsallén fans inga andra ”stånds-
personer” än kyrkoherden Ekdahl och direktör
Lundström. Den förre bodde på Lorentzberg,
en Adolf Fredriks församling tillhörig egendom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
