Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
69
Det var en polisbetjänt af den tidens upp-
sättning.
Östholm drog sig hastigt till baka. Det var
såsom han plötsligt fruktat polisen med hvilken
han alltid varit så god vän.
Polisbetjänten hade ej sett honom. TI all-
mänhet såg polisbetjäningen icke mycket på den
tiden. Östholm stängde plankdörren och gick å
nyo fram till brunnen, men stod ett par minu-
ter, innan han åter vågade glänta på locket.
Slutligen tog han mod till sig. Det var en gan-
ska djup brunn hvars vatten väl hade räckt till
för hela granskapet, om Östholm inte varit så
snål på det.
Nu såg han rätt ned i vattnet. Hans an-
sigtsuttryck klarnade.
”Bara imbillning”, mumlade han.
Men efter ännu en blick dit ned, slog han
åter mycket häftigt igen locket.
”Fötter!”
Han såg upprörd ut, gick in till hustrun och
lille Agaton, försökte dricka kaffe, men sköt kop-
pen ifrån sig.
”Mår du inte bra?” sporde hustrun.
”Jo, bevars, men kaffet har en så gemen
smak. Den där brunn...”
”Hvilken brunn?”
”Hm, vår vet jag. Den duger inte mer.
Vi ha nu så länge spökat ... nej, inte spökat...”
”Hvad är det åt dig, käre Östholm? Du ser
så besynnerlig ut. Är kaffet inte godt?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
