Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
bo var Parisgränden och Gråbärgsgatan, bara
träruckel, gårdar och plank och den där fasliga
ladan i hörnet af Norrtullsgatan som jag alltid
var så rädd för, när jag skulle gå och hälsa på
farfar.”
”Mins fröken honom också ?” |
”Visst gör jag det. Jag var hela sju år, när
han dog... stackars farfar!”
”Var han olycklig, gamle Östholm ?”
”Kände hr Samuelson honom?” utropade frö-
ken Hulda och syntes mycket intresserad.
”Nej!” svarade gubben mycket bestämdt...
”Var han också bankdirektör?” tillade han, och
det lät nästan som gäckande.
”Visst inte! Han hade varit vaktmästare...”
Hon häjdade sig, och gubben tyckte, att
hon rodnade, bara helt lindrigt, men något högre
färg hade bestämdt visat sig på kinderna, ehuru
den genast försvunnit.
Skulle hon vara fåfäng, något litet högmo-
dig kanske och skämdes må hända för farfar
vaktmästaren. Nå ja, bankdirektörns dotter, en
mycket älskvärd flicka och vänlig mot gammalt
fattigt folk, men likväl ett så kalladt ”bättre
mans barn” som icke har något gemensamt med
”sämre” människor!
Det såg ut som skulle gamle Samuelson ha
hyst sådana tankar, under det han betraktade
fröken Hulda, men så slog han ned ögonen och
tycktes vänta på, att hon skulle fortsätta.
Dörren öppnades, och den lilla näbbiga jung-
frun anmälde, att bankdirektören skickat bud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
