Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sö
såg ut förr mins jag mycket väl. Det är som
natt och dag, en riktig metamorfos, min nådiga,
ett alldeles otroligt changemang.”
”Ni är gammal stockholmare?”
”Ack ja!... Hm, det vill säga, att jag var
här något i unga dar, för några och fyrtio år
sen.”
Så språksam Markobrunnern hade gjort ho-
nom, var han dock icke meddelsam om sina egna
förhållanden. Värdinnan märkte det och ville
icke visa sig ogranlaga.
”I morgon väntar jag hem min bror”, sade
Hulda. ”Han har varit ute på manöver, är löjt-
nant, fastän farfar aldrig skulle ha tillåtit det.”
”Hm, ja så, fröken har en bror som är löjt-
nant. Det är väl vid andra garde, det?”
”Hvarför just vid det regementet?” frågade
Hulda och såg åter förvånad på sin gäst.
”AÅh... just för ingenting. Jag tänkte bara...
Östholm . . .7
”Han är vid Svea artilleri och har ofantligt
mycket att göra.”
”Ja, ja, artilleri. ... nå, nu för tiden lär en
löjtnant äfven vid garde ha rätt mycket att göra,
Jo, jo, tiderna förändras, och...”
”Och löjtnanterna med dem”, fortsatte Hulda
leende.
”Just det, ja!”
Gubben började se sömnig ut. Middagen
var slutad. Man stod upp från bordet, och gamle
renskrifvaren gjorde en så artig bugning och
kyste värdinnans hand på så ridderligt sätt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
