Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Stubbarne?...Stubb af Småland, gammal adel.
Ursäkta, slumrar herrn?”
Petrén hade verkligen nickat till, men var
nu åter vaken, fastän ohyggligt trött. Det led
mot morgonen.
”Se här ha vi tre skepp petit”, yttrade den
välvillige korrekturläsaren helt uppmuntrande.
”Nu ska vi läsa igen!”
Och så läste och läste man. Petrén fann
göromålet tyngre än det värsta trälarbete. Hvar-
för hade han gått miste om Mälardrottningens
tron?
Mot morgonsidan infann sig en herre med en
stor, men tom seidel. Petrén kände sig helt vaken
och väntade att varda bjuden på någon förfrisk-
ning, men sådan hördes ej af. Herrn med sei-
deln kom och gick och kom igen och hade all-
tid det tomma glaset med sig.
”Hvad är det där för en?” frågade Petrén
som fattade intresse för mannen.
”Burken menar ni? Det är en helt vanlig
glasburk som den där herrn alltid bär med sig,
vare sig att han går på Himmelsleiter eller snabb-
skrifver på ett möte eller sitter här och redigerar.
Han är för öfrigt filosof, mycket lärd, och meka-
nisk uppfinnare, intressant företeelse.”
De sista ”skeppen” på morgonen läste Pe-
trén halfsofvande, men kamraten var lika pigg.
Slutligen skickades det allra sista korrekturet
ned i sätteriet.
”Notera klockan fyra och trettiotre! uppma-
nade den pigge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
