Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
”Hvarför tycker ni mest om Guy de Mau-
passant?” frågade en af fru Almans estetiska
vänner som kommit på besök och funnit henne
drömmande med ”La main gauche’ i skötet. ”Är
det för hans stil? Den är verkligen utmärkt.”
”Ja, den är märkvärdig, men hans människo-
kännedom är ännu märkvärdigare. Jag njuter
i synnerhet af hans småskildringar och den sä-
kerhet hvarmed han i dem i några få drag känne-
tecknar kvinnan. Det är pessimism, det kan ej
nekas, men den pessimismen är just hänförande,
det moderna framåtskridandet och det ungdoms-
friska. Inte är han artig mot oss damer, men...”
”Men han är så mycket uppriktigare, vill ni
kanske säga.”
”Ja, jag tillstår det. Hvarför göra oss bättre
än vi verkligen äro? Om jag ville skrifva —
åh, jag har nog tänkt försöka, men funnit det
vara illa använd tid — skulle jag skildra vårt
stockholmslif alldeles som Maupassant skildrar
det parisiska eller franska i allmänhet.”
”Och det tror ni vore en sann skildring?”
”Hvarför inte?”
”Nej, lika litet sann som Maupassants skild-
ringar motsvara det verkliga lifvet i Frankrike.
Ingen kan förtala fransmännen värre än frans-
männen själfva. Det har blifvit en modesak för
deras författare. Det franska modet behöfva vi
inte införa här och tillämpa på våra förhållanden.”
”Ah, ni är då riktigt pedantisk.”
Var det behagsjuka eller uppriktighet hos
fru Alman? Det kom den estetiska vännen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
