Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 AT
143
fastän hon hade stora, mörka och mycket ut-
trycksfulla ögon. Bredvid fru Alman och den
vackra friherrinnan tog hon sig ingenting ut.
Men i hennes yttrande låg icke blott uttryck af
den fastaste öfvertygelse, utan ock af skarp tanke-
kraft. Räddhågan hade hon snart öfvervunnit
och med lif och värme stred hon för den åsigten,
att kvinnan måste själf taga sin sak om hand.
De som verkligen ville föra mänskligheten framåt
borde använda alla lofliga medel för att i sam-
hället göra kvinnan likställig med mannen.
”Lilla fröken, det där är en redan öfver-
vunnen ståndpunkt”, förklarade en äldre dam.
”Våra krafter räcka inte till.”
”Åh, vi kunna strapsera rätt duktigt på ba-
er och supéer”, anmärkte den unga flickan.
”Det där är en ecliché, fröken lilla”, försäk-
rade den gamla, ”men en alldeles utnött. En
bal är minsann inte det samma som ett ämbets-
rum eller en riksdagskammare. . Vill fröken verk-
ligen, att vi kvinnor skola väljas till riksdags-
fullmäktige?”
Den gamle skrattade, men icke så högljudt
som de unga. De storskrattade.
”På riksdagsbänkarne! Åh, så tokigt!...
Och så hiskligt tråkigt sen!”
Men den unga försvarerskan af kvinnofrigö-
relsen menade, att kvinnans deltagande i lag-
stiftningen vore alldeles oundviklig för hennes
och för hela mänsklighetens nytta.
”Hon är god den där”, hviskade en ung fri-
sinnad författare, en af dem som yrkat på män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
