Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
hvars glädje öfverskred alla gränser för det
passande.
”En markis som bjuder på Franska värds-
huset!” fnös fröken BSilfverspets föraktfullt och
fattade kammarjunkar Svalfelts arm samt tryckte
den på ett för kammarjunkaren alldeles öfver-
raskande sätt.
Markisen drog några ungherrar med sig in
på Bianchinis schweizeri, tömde där åtskilliga
glas punsch och rusade utan hatt ut på Karl
den trettondes torg, där han ville tvinga en
poliskonstapel att dansa tarantella med sig, åstad-
kom folksamling, örfilade upp konstapeln och
fördes slutligen till rådstuhäktet.
Påföljande dag undergick han enskildt för-
hör inför polismästaren De Maré och fäldes till
höga böter som grefvinnan fick betala. Men
efter förhörets slut gaf polismästaren några hem-
liga förhållningsorder åt en af polisens kun-
skapare.
”Ditt sydländska blod, min Pompeo, får inte
mera spela dig sådana spratt”, sade grefvinnan
mildt öfverseende.
Markisen kyste hennes hand och svor vid
alla helgon, att det icke varit han, utan polis-
konstapeln som velat dansa tarantella. För öf-
rigt mindes han ej mycket af hela den obehag-
liga händelsen.
Denna berättades dock vidt och bredt i nästa
nummer af Folkets Röst, men redaktören gick
därefter aldrig ut ensam.
En dag kom grefvinnans kammarjungfru in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
