Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA
163
åter på sin fästman, men denna gång ej blott
forskande, utan äfven hotande.
GETADG::2 6
Markisen fick ej ut namnet. Han sökte se
frågande ut, men blekheten vardt förfärlig, och
de vackra ögonen hade förlorat sin glans.
”Herr Nobilini eller Nolini eller hvad ni he-
ter... er:.. er hustru har varit här.”
”Hustru!”
Ögonen glänste åter, men den gången af en
vild glans. Så upphof han ett högt skratt, ett
riktigt rått skratt, och frågade hvad det vore
för underligt skämt.
Mera kunde den på lur stående kammarjung-
frum icke uppfatta. Dörren hade hastigt tillslu-
tits, och då den efter en lång stund åter öpp-
nades, hördes ett ”bandit” kastas efter markisen
som med stor hast aflägsnade sig.
”Herre, min skapare! Markisen är en bandit,
en italiensk röfvaranförare! omtalade kammar-
jungfrun för betjänten, kokerskan och kusken.
”Se efter, att ingenting af silfret är borta. Stac-
kars, stackars, vår beskedliga grefvinna! Jag
undrar, om han tagit hennes juveler.”
Dagen därpå talades allmänt i staden om,
att markis Nobilini vore en italiensk stråtröfvare,
en förrymd galerslaf, ett vidunder.
”Det är nog Fra Diavolo”, sade en romantisk
fröken som fann hela historien utmärkt intres-
sant, och hennes förmodan växte till fullkomlig
visshet sedan den hunnit sprida sig i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
