Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
När han satt och tuggade på sin manzo och
insalata och sköljde ned tuggorna med en flaska
enkelt castello romano, utan att lyssna på sorlet
omkring sig i det stora rummet, där hettan och
kvalmet, stekoset och alla andra ångor från de i
själfva matsalen tillredda rätterna gjorde tillvaron
ej Just synnerligt behaglig, kan det väl hända, att
han någon gång tänkte på grönska och frisk
luft, på Kastellholmen och Strömsborg och glada
konstnärsmiddagar vid Nacka. Det var dock blott
förbiskymtande gamla utkast som i ögonblicket
därefter hade försvunnit för att lemna plats för
den Afrodite som nu hyilade under det våta lin-
net i konstnärens ”studio”, men en dag skulle i
strålande skönhet förkunna mästarens lof.
Med tankarne på sin gudinna, gick Viktor
till Piazza Colonna, där regementsmusiken spe-
lade och han hade sitt sommarnöje hvarje afton
under gaslyktorna, mellan de höga byggnaderna,
i folkvimlet och den tryckande värmen, midt
inne i en stor stad som sommartiden är mör-
dande ohälsosam och ganska lätt hade kunnat
skicka den främmande konstnären till hviloplat-
sen vid Cestius-pyramiden, där så mången nordbo
funnit sin graf.
Men Viktor Rikardson trotsade hettan och
den osunda luften både i Gallinaccio-gränden och
på Piazza Colonna. Hans gudinna skyddade ho-
nom så länge sommaren räckte. Så kom hösten,
Romas sköna höst, då man andas åter och lifvet
återväckes i staden, då främlingarne återvända
och det afbrutna arbetet upptages igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
