Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Viktor gick från det präktiga Hjärtfältska
huset alldeles öfverlycklig. Det kunde han väl
finna, att den sköna Hedvig intresserade sig för
honom, och det ganska varmt till och med. Icke
skulle hon i annat fall ha uttryckt sådan glädje
öfver den obetydliga utmärkelse som kommit ho-
nom till del.
Ett par dagar därefter var han bjuden på
middag hos familjen. Man utmärkte honom tyd-
ligen framför de öfriga gästerna, ehuru bland
dem fans både grosshandlare och kansliråd, och
gästerna följde värdfolkets föredöme.
Viktor Rikardson var dagens lejon hvar enda
dag. Men det tänkte han icke på. Han såg
knapt huru man bugade och krusade för honom.
Hvad han såg var endast, att den sköna Afrodite
vardt hvarje dag alt vänligare och förtroligare.
Däröfver kände han sig stolt, ty hon var sanner-
ligen icke vänlig mot alla och visade ingen an-
nan någon sådan förtrolighet. Hon var en kvinna
som tycktes veta af sina företräden och som bar
sitt hufvud högt.
Men det var icke denna stolthet som gjorde
Viktor så lycklig. Hans lycka stod i närmare
samband med tanken på ett älskvärdt hem i
Rom midt bland de gamle storverken och alla
de utmärkta arbeten som skulle uppstå i hans
”studio”.
Det var öfver den tanken han rufvade hvarje
stund. Hvilka konstverk skulle han ej åstad-
komma, om han dagligen finge se Hedvig vid
sin sida, finge höra hennes konstnärligt tillta-
dä |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
