Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
stade en lätt kappa öfver sin eleganta klädning
och med professorerne, smickrande och skrat-
tande, i hälarne på sig skyndade hon som en
dansande gratie utför trappan utan att släppa
Viktor, skuffade in honom i en vagn, hennes
vagn, och hoppade själf med professorerne in
efter.
Det bar af. De tre hade mycket roligt åt
bildhuggarens förvånade uppsyn, men lemnade
hans frågor obesvarade.
Snart stannade vagnen. Man steg ur. Det
var visst på den nya delen af Rådmansgatan.
Fru Rikardson sprang in i ett nytt hus, ännu
icke rappadt, ännu ej ens någorlunda tort. Pro-
fessorerne med Viktor emellan sig skyndade efter.
Man kom in i ett mycket stort och högt rum,
möbleradt högst fantastiskt, så där huller om
buller, roccocco och renässans och antik om hvart-
annat, dyrbara mattor, praktfulla gardiner, konst-
verk af olika värde, småkrafs i oändlighet. Midt
på en kostbar matta stod en stor cavalletto och
en väldig balja med lera.
”Gratulerar, herr agrée!” sade professor Brun
och bockade sig med sirliga rörelser hit och dit.
”Lycka till, min käre Rikardson!” yttrade
professor Gråå, Viktors gamle lärare.
”Hvad är det fråga om?” sporde Viktor och
såg sig omkring med mera undrande än beun-
drande blickar. ”Hvad skall alt detta betyda?
Hos hvem är jag?”
”Hos dig själf, min egen Viktor!” sade unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
