Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
frun och tryckte sin mans hand samt såg honom
så segerglad in i ögonen.
”Det är din nya atelier”, tillade hon. ”Pro-
fessorerne ha varit så goda och hjälpt mig med
dess anskaffande och med mycket annat här,
men det är jag som bestämt hela möbleringen
och valt alla dessa konstnärliga prydnader.”
”Gud bevare dig!” utropade Viktor något
häftigt, men tillade fogligare: ”Är det min stu-
dio??
”Ja visst, ja visst! Är den inte charmant?
Se på alla dessa konstföremål. Är du inte för-
tjust?”
Bildhuggaren såg icke als förtjust ut. Det
luktade starkt murbruk och fukt bland alla dessa
sammanrafsade småsaker.
”Vi ha med afsigt tagit en atelier där leran
inte så snart skall torka”, förklarade professo-
rerne. ”Huset är alldeles nytt.”
”Må fan ta er!” skulle Viktor ha velat säga,
men han sade det icke. Han teg och såg för-
lägen ut.
Professorerne började också se förlägne ut,
och man kunde märka, att unga frun försökte
svälja sin förtret, men att det vore svårt att få ned
den. Hon hade menat så väl och trott, att hen-
nes man skulle skynda i hennes armar och med
glödande ord uttrycka sin tacksamhet. Och nu
stod han där och sade ej ett enda ord till tack.
Någon glöd var det visst icke fråga om. Han
såg snarare ut som en isklump.
”Ja, hm, hm!” harklade professor Gråå. ”Se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
