Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
”Ah, hvem tänker på den gatan nu?” sade
Hedvig och försökte le, fastän ögonen tårades.
”Inte kan du vilja fara till baka till den där
malpropra ateliern?”
Viktor såg mycket nedslagen ut, men han
ville icke motsäga sin egen Afrodite som äfven
med bedröfvad uppsyn var så bedårande skön.
Han återföll därför i sin tystnad.
Professorerne sågo besvärade ut och ville
taga afsked, men fru Rikardson förklarade, att
hennes far också lofvat infinna sig och att man
skulle inviga ateliern med ett glas champagne.
Larsson, betjänten, kom med ett par butel-
jer, och några glas framplockades ur en väl för-
sedd skänk som doldes af ett dyrbart draperi.
Unga frun hade förutsett alt och ordnat alt på
ett utmärkt sätt.
Fabrikören hade fått förhinder, men cham-
pagnen dracks äfven utan hans sällskap. Unga
frun försökte att åter se glad ut, klingade med
sin man och professorerne samt höll till och med
ett litet invigningstal som lifligt applåderades af
de två akademikerne, under det Viktor bara teg
och drack.
Det var första dagen i Viktor Rikardsons
nya ”studio”. Han svor att aldrig mera sätta
sin fot dit.
Dagen därpå var ham dock åter där. Han
kunde ej hålla sin ed, då han såg huru ondt han
därmed skulle göra sin hustru. Grefvinnan in-
fann sig. |
”Superbt!” utropade hon och såg sig omkring
Stockholmstyper. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
