Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
grefvinnan. ”Blir jag inte för svart i hyn på
det sättet?”
Konstnären fortfor att syssla med leran,
skrattade och försäkrade, att lerans färg ju inte
hade något inflytande på en bild som skulle ut-
föras i marmor...
”Grefvinnans byst skall ju bli af marmor,
som min hustru sagt?”
Visst skulle den göras i marmor, det vore ju
klart, menade grefvinnan och intog en ”pose?
som hon själf fann riktigt ”chic”, men hvilken
ej gillades af bildhuggaren. Denne hade ofant-
ligt besvär med att ordna förberedelserna till
grefvinnans sittning. Han var ursinnig, men
undertryckte sin vrede. Det var icke den fula
grefvinnan han tänkte på, utan sin sköna Afro-
dite, och för dennas skull underkastade han sig
ett mer än motbjudande arbete. Han skulle dock
låta det gå raskt undan och sedan — aldrig nå-
gon sådan här fuling mera, utan Afrodite och
Eros eller Laokoon eller Kain, mildt eller vildt,
men själfständigt och konstnärligt. Och så klad-
dade han på i väldiga tag. Under arbetet var
grefvinnan ganska älskvärd och berättade in-
tressanta historier från hofvet och den förnäma
världen.
”Man får väl lof att ge den stackars karlen
en smula edukation”, sade hon när hon kom hem.
”Skall han bli hof- och statybildhuggare, som
lilla frun önskar, så måste han väl veta huru det -
går till i vår värld.”
”Den där grefvinnan är odräglig”, förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
