Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Viktor, när han inträdde i sin hustrus lilla sa-
long, och hade han haft syn på något annat i
det rummet än hustrun, hade han nog tyckt det
samma om salongen.
”Nu är du orättvis, Viktor lille”, förklarade
frun. ”Grefvinnan Sprakenborg är inte vacker,
inte just kvick häller, men hon är ett mycket
distingeradt fruntimmer och har utmärkta re-
lationer. Vi måste söka att stå väl hos henne.”
”Hvarför det, om jag får fråga?”
”Kors, för din framtid naturligtvis.”
”Min framtid? Hvad har grefvinnan med
den att göra? Den vill jag arbeta på där borta
vid Via Sistina, där inga grefliga markattsfysio-
nomier skrämma bort konstens genier.”
”Nu skall du inte vara någon ...jag höll på
att säga tölp, min egen rare Viktor. Tror du,
att jag vill dig väl?”
”Visst tror jag det, men vi tyckas ha olika
åsigter om hvad som är väl eller inte.”
”Du skall bli en stor konstnär.”
”Det har jag ingenting emot.”
”För att bli en stor konstnär måste man ha
relationer, stå väl på högsta ort, umgås med
samhällets grädda...”
”Jag lägger mig inte i någon grädde... Se
så, älskade Afrodite, intet ett ord mer. Grefvin-
nans skråpukansigte skall jag göra färdigt, så
mycket det än plågar mig, men se’n fara vi till
Rom.”
”Och lemna den här vackra våningen och
din eleganta atelier?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
