Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
sig och bad vännerne ursäkta, att frun nödgats
aflägsna sig ett ögonblick.
”Hushållsbestyr, ser ni, gubbar!” förklarade
han. ”Äfven den mest konstnärligt anlagda
kvinna måste tänka på hushållet. Det gäller till
och med konstnärimnorna.”
”Kvinnor skulle aldrig befatta sig med konst!”
utropade en ung framtidsman.
”Och inte gifta sig med konstnärer häller”,
menade en annan af de unga. ”Aj, för tusan...
Skål Viktor!”
Värden hade hört kamratens uttryck, sade
ingenting, men såg fundersam ut.
Vid det yppigt anrättade aftonmålet infann
Hedvig sig åter och var den mest älskvärda
värdinna. Man drack hennes och Viktors skål i
ädelt vin, .och det flera gånger om. Men där-
efter drucko och rökte, skrattade och grälade
konstnärerne till långt in på natten. Frun sågo
de ej mera till.
”Det var en riktigt uppfriskande afton i
går”, sade Viktor morgonen därpå, tog sig på
pannan och kände sig något ovanlig. ”Det skulle
alt smaka skönt att få sig lite sillsalat.”
”Usch, Viktor, hvad du är simpel”, förkla-
rade frun. ”Och det säger jag dig, käre du, att
de där grobianerne komma då aldrig mer i vårt
Rus.” |
”Grobianer!” upprepade Viktor. ”Hvad me-
nar du med det? Mina gamla kamrater och goda
vänner, riktiga hederspojkar och styfva konst-
närer! Deras sällskap har gjort mig riktigt godt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
