Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
återgaf ställningen. Han skyndade till sin hu-
stru, smekte och lugnade henne. Hon log åter,
fastän med tårar i ögonen, och innan Viktor
lemnade henne, hade han lofvat att taga i hop
med generalen, så snart han fått den -odrägliga
grefvinnans byst färdig. Men han fördömde själf
sin svaghet.
Mången gång, då han satt vid sin sköna hu-
strus sida 1 hennes yppigt möblerade salong eller
i sitt eget fint utstyrda rum och hade fått tillå-
telse att där röka en utmärkt havanna, kände han
ett visst välbefinnande, men så kom en underlig
tanke:
”Månne jag inte var lyckligare, när jag satt
i gamla Gallinaccios nedrökta hål och bara tänkte
på min Afrodite?”
Sådana dumheter! Huru kunde den obehag-
liga tiden jämföras med dessa ögonblick af
kroppsligt och andligt välbefinnande, af hvilka
han nu njöt i fulla drag?
Nu behöfde han icke tänka på sin Afrodite.
Han egde henne och var den lyckligaste man på
jorden. Han hade alti fullt mått, rikedom, lyck-
ligt familjelif, frihet, kunde följa sina ingifvel-
ser... Kunde han det? Han var själf icke rik-
tigt säker på den saken, tycktes det, kastade
havannan och gick suckande till sin eleganta
”studio”, från hvars väggar fukten flöt i ström-
mar, fastän dess härjningar doldes af de dyrbara
draperierna och mattorna.
Hu, där satt grefvinnan redan och väntade
på honom. Men allvarlig föresats kan öfvervinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
