Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När direktrisen förordade något, var saken re-
dan afgjord.
Det förargliga var dock, att vid denna bygg-
nads uppförande måste byggmästaren rätta sig
efter en arkitekt, men denne var naturligtvis äf-
ven from, och Jepson lärde sig snart huru en
from man skall behandlas. De två fromme män-
nen kommo godt öfver ens sins emellan och med
den fromma direktrisen, och den som hade sin
fördel däraf var visst icke stiftelsen. Men Jep-
son var så blygsam, att han oupphörligt från-
kände sig all förtjänst och suckade:
”Om herren icke bygger huset, arbeta de
fåfängt som därpå bygga.”
Och därmed fick han ganska fria händer och
gjorde sig en stor ”vinning” samt erhöll natur-
ligtvis vasaorden. Nu var hans lycka stadfäst.
Någon betydligare byggnad kunde hädanefter
icke uppföras, utan att detta skulle öfverlemnas
åt byggmästaren och riddaren Jepson. Hans
inkomster växte med hvarje dag. Hans infly-
tande också. Han fick kommunala förtroende-
poster, och man tänkte på honom till riksdags-
man. Håsom stor aktieegare satt han i styrelsen
i Murarebanken, en af våra folkligaste penning-
inrättningar.
Han friade till en rik enka och fick genast
ja. Enkan var naturligtvis from.
”Rike byggmästare Jepson är min fästman”,
sade enkan och kråmade sig.
”Rika enkefru Rosmarin är min fästmö”,
sade byggmästaren och försökte se blygsam ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
