Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
261
”Skulle ödmjukast tro det. Jag mins nog
när Jepson afundades de rike deras latmanslif.”
”Ja, vet du Erikson, det gör jag ännu, men
jag afundas också arbetarne deras sorglöshet.”
”Jo, jag tackar jag! Liksom inte vi skulle
ha våra sorger medan vi släpa och träla för her-
rarne. Men nu ska vi göra strejk. Jag talar
om det nu, för nu kan ingen byggmästare hindra
strejken, och då ska” herrarne få se på hur godt
det är att bero af andra.”
”Käre Erikson, strejkar göra oss rakt ingen-
ting. Arbetarne måste förr eller senare krypa
till korset. Nog kunna vi hålla ut, men det kan
arbetaren inte.”
”Jo, jo, det låter annorlunda nu, än då herr
byggmästaren stod på ställningen bredvid mig.”
”Ja, min ställning är nu inte densamma
som då, men din ställning hade också kunnat
vara en annan, min käre Erikson. Du hade kun-
nat göra alldeles som jag och krafla dig högre
än alla murarställningar i världen.”
”Ne-hej, det hade jag inte kunnat: Jag kan
inte knappa in dagspenningen för arbetarne, som
Jepson gjort, och inte hade jag gått och lipat i
Beskan häller... Ja, adjö Jepson! Vi träffas
kanske på den stora uppgörelsedagen. Nog ska”
patronerne få veta hvad det vill säga, då fattige
arbetare ä” eniga.”
”Karln är grof, tror jag”, sade den fine bygg-
mästaren, steg upp i sin enbetsdroska och for
omkring till sina byggen.
”Du släpar alldeles ut dig, Jeppe lilla”, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
