Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
hans hustru, då han kom hem. ”Unna dig en
smula ro ibland.”
Det var alldeles detsamma som Erikson sagt
honom för många år sedan.
”Jag ämnar unna mig ro nu för alltid”, för-
klarade byggmästaren, ”slutar upp med alt sam-
mans, säljer kunder och kontor för en antaglig
summa och lefver som kapitalist. Det är ändå
det lugnaste.”
Det menade hustrun också. Men efter nå-
gon tid tyckte Jepson, att han kommit ur askan
i elden. Nu hade man anspråk på honom och
lemnade honom icke i ro en enda stund på dagen.
”Byggmästar Jepson lefver på sina räntor
och har ingenting att göra”, hette det.
När rullgardin drogs upp på morgonen,
stod det kanske någon Erikson på gatan och af-
undades ”latmasken”, och någon Jepson som ännu
ej ”kraflat sig upp i världen? trodde må hända,
att det bara vore rike patrons betjänt som vore
i verksamhet så tidigt. Men då hade rike Jep-
son suttit ett par timmar redan vid sitt prålande
skrifbord och mödat sig med att skrifva och
räkna. Detta ville aldrig gå bra för honom, men
det funnes affärer som han icke ville anförtro
åt något skrif- och räknekunnigt biträde, och de
affärerne växte honom alldeles öfver hufvudet
just sedan han, som det hette, ”dragit sig från
affärerna.”
Så kom en person som måste tala med ho-
nom i en vigtig angelägenhet. Det gick icke
an att visa bort honom. Jepson var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
