Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
”Ack ja, kära, snälla pappa, låt oss göra
det!” jublade de åtta barnen, bland hvilka fans
ett sorteradt lager af unga flickor mellan femton
och tjugufem år.
”Men hvad säger mamma?”
Det var en fråga endast för formens skull.
Mamma sade aldrig nej. Hon såg något
mildt svårmodig ut, men var alltid färdig att
ställa till bal och att själf dansa på balen. Stora
tillrustningar ansåg hon öfverflödiga.
”Således dansa vi i kväll”, förklarade skåde-
spelaren och gick ut att bjuda vännerna. Han
bjöd alla han träffade, blott han aldrig så litet
kände dem, och nästan ingen sade nej. Man
viste, att man skulle få roligt, och roligt vilja
de flesta människor ha, skulle de också förklara
sig vara de allra argaste pessimister.
Den här gången höll nöjet dock på att frysa
in. Då jag anlände, stodo dörrarne till våningen
på vid gafvel. Ett par medlemmar af bärare-
gillet knogade af med några möbler, kommen-
derade af en ful karl, hvilken såg ut som en ut-
mätningsman.
Det var isande kallt i salen, där den store
skådespelaren stod midt på golfvet, omgifven af
alla de åtta barnen.
Fru Gregorin höll sig litet längre bort i det
fullkomligt tomma rummet. Hon såg något upp-
rörd ut.
”Ah, där ha vi en af våra gäster!” utropade
Gregorin och skyndade emot mig, räckte mig
handen och bad mig vara oändligt välkommen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
