Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
den sälla modern till åtta välskapade barn,
hvilka alla visade omisskänliga konstnärsanlag.
Den här aftonen såg fru Gregorin således
icke riktigt glad ut, det märktes nog, och likväl
smålog hon mot gästerne, mot sin man, mot
sina barn. Det riktigt skar mig i hjärtat att se
på henne, och därför såg jag hällre på Esme-
ralda, Preciosa och Kunigunda, de tre äldsta
flickorna, hvilka naturen begåfvat med en skön-
het som ännu var både ungdomsfrisk och hurtig
och hvilkas konstnärlige fader skänkt dem så
klingande namn. De hade också klingande skratt
Icke kunde sorgen bo i ett hem, där man skrat-
tade så hjärtligt.
De mindre barnen hoppade omkring i det
utpantade rummet och storskrattade, och minste
pojken rullade sig på golfvet i vilda utbrott af
glädje öfver det goda utrymmet.
Många gäster hade redan anländt och sam-
lade sig kring flickorna eller talade med familje-
fadern hvars ansigte var lika strålande som dött-
rarnes, fastän med ett långt värdigare uttryck,
en stor konstnärs snillrika ansigtsdrag, där man
läste det stolta medvetandet af att vara publi-
kens gunstling.
Han förklarade, att han låtit utrymma salen
för att man skulle ha bättre plats att dansa.
”Ungdomen kan aldrig få nog utrymme”,
försäkrade han, och gästerne instämde, fastän
några af dem betraktade hvarandra med bety-
delsefulla småleenden.
”Men pianot?” yttrade någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
