Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
”Revisor Andersson, den allmänt kände...”
ÖB
Men han hade på länge icke lyckats, och det
gjorde honom svårmodig. Inom ämbetsverket
har han icke tillfälle att utmärka sig. Han är
en rättskaffens tjänsteman som infinner sig regel-
bundet hvarje dag klockan tio och stannar på
sin post åt minstone till klockan två, kanske till
och med ända till half tre, då han går från ver-
ket och klagar smått öfver tjänstemannens tunga
lott. Men därmed varder ingen odödlig. Det
är samma förhållande med alla hans kamrater,
med undantag af dem som komma först klockan
elfva och gå redan half två. Ingen utmärker
sig framför de öfriga. Det är jämnstruket, all-
deles förtvifladt jämnt.
Vasen kan han ännu icke få. Han har ännu
ej ”suttit ut sin tid”, såsom någon uttryckte sig
i fråga om berättigande till stjärnan. Men han
får vasen. Alla få vasen, blott de ha åren inne,
men därför är det icke någon särskild utmär-
kelse. Det är endast en fullt berättigad befordran.
”Jag skall låta fotografera mig”, sade revi-
sorn, ”och se’n hänger fotografen mig nog i skåp
på gatan. Det är en af nutidsvägarne till odöd-
lighet.”
Han gick till en fotograf på modet, tog en
”heroisk” ställning och fick ett ganska lyckadt
porträtt i stort kabinettsformat.
”Om vi skulle göra det ännu större?” före-
slog revisorn.
Det gjorde fotografen mycket gärna. Revi-
Stockholmstyper. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
