Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
han oupphörligt. Han var hvar enda dag uppe
1 inrättningen och käxade, men erhöll aldrig
tillåtelse att taga sin egen figur i betraktande.
Han afvisades alltid under någon förevändning.
Han fick sin vanliga sommarledighet i Riks-
förvaltningen, men for icke till Dalarö såsom
han annars brukade, utan satt på en soffa i Kungs-
trädgården, midt för n:o 18 Kungsträdgårdsgatan,
och stirrade upp åt panoptikons fönster i för-
hoppning att få se sig själf där uppe. Men han
såg ingenting. Man var mycket hemlighetsfull,
tyckte han.
Ändtligen öppnades panoptikon. Revisorns
förtjusning kände inga gränser.
”Hör nu, fru Blom”, sade han till sin gamla
städerska, ”i dag skall jag bjuda henne på något
riktigt rart.”
”Har revisorn fått hem igen något af det
rara portvinet?”
”Hm, hur vet frun att det var så rart?...
Ja, det är inte värdt att se oskyldig ut nu. Det
skall jag ta reda på en annan gång. Nu är det
min sann något mycket vigtigare.”
”Hvad i alla mina dar kan det vara?” utro-
pade fru Blom, mycket belåten med att hennes
kännedom om portvinets förträffliga egenskaper
icke åt minstone för tillfället togs i närmare be-
traktande.
”Fru Blom får väl se. Jag skall bjuda henne
på pamoptikon.”
Städerskan frågade, om det vore någon ny
snussort. Revisorn sökte förklara hvad saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
