Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
att nu kommer inte en enda blomma upp, och
buskarne tvina bort för att de ohyggliga mu-
rarne stängt ut både sol och luft. Och det skall
vara framsteg och civilisation och alt det där!”
”Kära du, nog sörjer jag trädgården, men
det var min sann inte alla stockholmare som hade
en sådan, inte ens alla södermalmsbor. Det är
mycket ledsamt för en och annan, att de små
trädgårdarne försvinna, men den stora allmänhe-
ten har i det fallet mycket bättre än förr, ty då
hade den bara stadsgatorna, och dåliga voro de,
men nu ha de stora parker att förlusta sig uti,
och flere få de. Ha vi inte här Tantolunden
kanske?”
”Jo, den är just snygg, med några nakna
pinnar till träd. Kom aldrig och tala om Tan-
tolunden!”
Gumman Lamborg såg riktigt förtörnad ut,
men gubben gaf icke med sig, utan påstod, att
Tantolunden nog skulle utvecklas till en af de
allra präktigaste parker och vore dess utom en
park med lika vidsträckt som vacker utsigt.
”Hela vårt stolta Stockholm”, sade han, ”och
en god del af landsbygden och...”
Här afbröts kamrern i sin lifliga skildring af
den nya parken. En knackning på dörren hördes,
och in trädde en lurfvig figur som genast ådrog
sig kamrerskans stora misshag.
”Ursäkta”, började den lurfvige och skelade
stygt på det gamla paret, ”det är ju kamrer
Lamborg, husvärden? Ja, ha, si jag bor i huset
bredvid.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
