Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
”Åh, herre gud, att jag skulle upplefva nå-
got sådant!” suckade kamrerskan.
”I kväll är det då alldeles för tokigt”, sade
kamrern och skulle just säga åt pigan att stänga
dörren åt gatan, då en ung kvinna störtade in,
ropande:
”Kamrer Lamborg hjälp mig för guds skull!
Kamrern känner nog igen mig, dottern till vakt-
mästaren i kamrerns kollegium. Ack, hvad jag
är olycklig! Min man har visst blifvit tokig.
Kamrern känner honom också, han som var ma-
skinist på ångfartyget Sote. Han har varit utan
arbete nu hela långa tiden. HSote har lagt upp.
Man min har länge varit dyster, men i dag är
det alldeles på tok med honom. Alt sen han
kom hem på eftermiddagen har han pratat bara
galenskaper. Jag är riktigt rädd för honom.
Söta, go’a kamrern var så innerligt snäll och
följ med upp, här bredvid i sjuan. Kamrern kan
nog lugna honom och se hvad det är med honom.
Jag är så fasligt ängslig, att han skall göra nå-
got ondt åt barnen medan jag är ute, och jag
kan ju inte dra dem med mig.”
Kvinnan snyftade af ängslan. Kamrern sökte
lugna henne och förklarade sig genast benägen
att följa med.
”Se så, skall du nu gå upp i det där otäcka
huset också”, klagade kamrerskan, men hon ville
dock ej afråda mannen att göra livad han kunde
för den stackars kvinnan.
Kamrern satte mössan på sig och följde med
maskinistens hustru. Det bar af in åt det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
