Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
dagskväll här och hvar söndagsmorgon i Florakyr-
kan. Och så är det herr Ovander som predikar
i motsatt anda och bevisar, att läran om gud är
bara prat. Frimanson har slutat nu, och af hans
åhörare är det nästan ingen kvar i salen. De
ha redan gått sin väg. Nu är det Ovanders tur.
Skall herrn inte gå upp och höra på?”
Det var en medelålders, tarfligt, men snygt
klädd man som lemnade dessa upplysningar. Kam-
rern följde honom och trädde in i en stor sal,
där mycket folk infunnit sig och tagit plats på
simpla träbänkar. I salens bakgrund syntes en
upphöjning och på den en kateder. Där bred-
vid förde en dörr till ett inre rum och öfver dör-
ren lästes: Öl, porter och smörgåsar. Genom den
öppna dörren syntes några personer vid sina
ölbuteljer.
”Det är grosshandlar Glansberg som hyr ut
den här salen”, sade han som fört kamrern upp
dit. ”Och det är han som håller förtäringen där
inne. Det är en riktig affärsman, må herrn tro ...
Se där ha vi två detektiver. Åh, jag känner
dem. Det är nog pickelhufvor ute på gatan, kan
jag tro. Polisen är rädd för Ovander.”
”Är han så farlig då?” frågade kamrern.
”Puh! Inte har han någon egentlig förmåga,
må herrn tro. Bara prat och fraser, men det
går i de här stackarne.”
”Stackare tyckas de inte vara”, menade kam-
rern. ”De se ganska ordentliga ut.”
”Jag kallar dem för stackare för att de gå
och höra på så’nt strunt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
