- Project Runeberg -  Så vann han Stolts Jungfrun /
33

(1890) [MARC] [MARC] Author: Concordia Löfving
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 33 —

(Alfhild gråter och går med henne ut ett ögonblick. När Signe återkommer,
|jär hon en lång brun kappa och inga prydnader. Hon närmar sig kungen:)

Farväl, min fader! . . . .Bättre hade varit, om du hade
-att mig ut till vargamat i skogen, när jag var ett litet spädt
barn. än att nu förskjuta mig!

KONUNGEN

(som under hela denna scen suttit försjunken i mörka tankar, nickar nu
liksom drömmande ett farväl och svarar dystert:)

Ditt. eget. högmod har bragt dig i ofärd, icke min vilja . . .
(Sakta. Måhända dock att din herre besinnar sig och vänder
med dig hit tillbaka: det vore ju ett lyckligt slut på saken.

SIGNE.

Nej, fader, hoppas icke det! . . . Den ynglingen har något i
sitt ögonkast, som låter ana, att hans vilja är lika stark som
din och min.

KONUNGEN

Men hvad du ej förmår med stolthet vinna, sök vinna det
med smek. Män hafva svårt att neka. hvad fagra qvinnor utbedja
sig med kärligt tal.

SIGNE (stolt.)

Nej, aldrig skulle jag kunna förnedra mig att så söka vinna
en man — och allra minst den cler usle tiggaren! Då vill
jag hellre dö! . . . Och om lifvet blir mig för svårt ... så
kan jag dö . . . Farväl!

(Hon gàr sakta snedt öfver scenen mot fonddörren, der Sigrune väntar henne
på höganloftsbron.)

KONUNGEN (doft och dröjande

Farväl!

(Alfhild närmar sig gråtande till Signe, för att ännu en gång säga farväl.)
SIGNE (sorgset, men stilla)

Farväl, min lilla tärna! . . Du var mig alltid trogen,

•nen falska äro dina drömmar! (Stannar och räcker heune sin hand, som

-Ulfhild kysser under tårar. De öfriga ha samlat sig närmare fonden, så att de två
ensamma bredvid hvarandra midt på scenen )

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcstolts/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free