Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
Snart börja aftonens skuggor falla . . . Sag du, de hade
allaredan redt min fina, hvita bädd i jungfruburen! . . . Ack. aldrig
mer får jag slumra i den . . . och icke vef jag. hvar jag nu månde
finna herberge och hvila! (Harmfuiit.) Kanske skall jag tvingas
alt vandra hela natten i den mörka skogen, eller kanske bjudas
neslig hvila af denne ärelöse man! . . . O. hade jag blott ett
vapen! . . . men jag far ju ingenting taga med mig . . . Dock
i värsta fall, så kan mitt langa liar. göra mig tjenst som snara,
när del blir mig alltför tungt att lefva! . . . En gång har den
mannen sel I mig gråta, men nu skall ingen klagan mer gå öfver
mina läppar, ingen tåi’ fukta min kind . . .
(Sigrunc närmar sig henne och ger henne en vink att komma me<l.’
Farväl! . . .
(Hon g&r stilla, inen stolt och kall vid lians sida ned för trappan. Alla atom
konungen gå ut pà höganloftsbron och se eftei dem. s.i att det fönster, som de gà
förbi vid nedstigandet för trappan, lemnas fritt för àskålurnes blickar. Alla se tysta
ocli allvarliga efter dem, endast Ueribert Jarl drar sin mun till ett bittert hànleende
Skalden slår sakta några sorgsna slag på sin liaipa.’
(Ridan folkr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
