Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 —
ord gifva dig en hugnesam tidning . . . Del är inte min mening
alt behålla dig hos mig för alltid: utan jag ämnar om någon
tid att föra dig äter till din fader. Huru snart, skall fa bero
pa dig sjelf — kanske redan om en vecka, ifall du fyller det
villkor, som jag nu vill ställa upp för dig . . . Först måste
du dock gifva mig det löfte, som nyss jag kräfde utaf dig, att
icke lemna detta hus förrän med mitt goda minne. Och sa
ville jag allvarligt bedja dig visa prof pä, att också du kan råda
öfver ditt lynne och halla tillbaka alla dessa härda och onda
ord, hvarmed menniskorna så otta göra lifvet tungt den ene för
den andre. (Sätter sig pà bänken midt emot henne.) Jag önskar Ocll
hoppas, att under den korta tid. som du skall vistas här hos
mig, du ville ställa dig . . . söm om du vore min hustru —
min goda hustru —, styra och ställa här likt en matmor huld.
som glömmer .sig sjelf och blott tänker pa husets och sin bondes
trefnad, och som tar emot honom med milda ord och vänlig
uppsyn, när han kommer trött hem efter dagens släp . . . Märk
väl, det är ej älskogssmek, som jag begär af dig; ty sådant,
bör komma utaf hjertat, om det skall ega något värde, och du
minns hvad jag sade dig förut : jag önskar icke ega dig i
verkligheten till min hustru, äfven om du ville det sjelf — hvilket
du ju i verkligheten icke vill. Men jag önskar, att den tid du
vistas hos mig, ma blifva dig till en lärdom, att du må finna, hur
ljufligt lifvet dock kan vara äfven i den fattigaste koja, när den
ena menniskan blott är god och fördragsam mot den andra . . .
Och för egen del önskar jag också, alt (a behålla denna tid som
ett vackert minne utaf dig — en hågkomst, som kan plåna ut
allt det jag hittills funnit styggt och motbjudande uti ditt
väsende . . . Säg, vill du gifva mig löftet, som jag fordrade utaf dig V
•
SIGNE (kort ocli bestämdt)
Ja! Vid mina fäders grafvar lofvar jag, att ej fly härifrån!
. . . Det andra skall jag försöka göra . . . om jag kan.
SIGRUNE.
Stor tack, stolts jungfru! Det var ett godt beslut, som
jag hoppas skall alstra mänga utaf samma art! . . . Men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
